| Everyday Stuff | Photography | Fairytale Magazine | Screamsign |

VårJoss

Åkte till studion i Linköping med Josefin igår och lekte i studion i flera timmar. Ville fota vårbilder. Men eftersom vi hittade en låda rödfilter så blev det lite eld me. ^^*
 
 
 

Som krokusar!

Hittade den här. Den kommer från boken jag skrev i för två år sedan. Fastän det inte snöar så är det samma känsla nu.

 
Jag tänker på krokusarna utanför dörren, känner solen genom gardinen. Så jag reser mig och plockar fram mina jeans och mina rutiga tygsneakers. Det får vara hur kallt det vill. När krokusarna tittar fram, då är det vår, jag bara vet det. Det är därför jag älskar krokusar.
 
Men när jag öppnar dörren och tar mitt första steg ut i världen märker jag det. Foten står i snö. Ett lager som är flera centimeter tjockt. Jag suckar och ser på rabatten till höger om dörren. Krokusarnas gröna stjälkar och blad sticker fram från under snön. Så jag blundar, andas djupt i den kyliga luften. Efter en stund märker jag att solen värmer på mitt ansikte, trots att det är kallt.
 
Jag vänder om och byter till kängorna. Det gör inget längre.
 
 
 

Projekt

Efter lite för många superstressiga veckor så fuskar jag till mig en lugn stund genom att skita i att laga mat och äta frukostmat istället. Just nu vill jag bara ta ledigt en vecka så att jag kan hinna umgås med vänner, städa mitt rum, öva på att göra filmer i premiere och spendera lite kvalitétstid med min vägg. Idag tittade vi igenom gruppens musikvideor från filmboxen i skolan och jag blev väldigt inspirerad att gå ut och fota.
 
Imorgon ska jag jobba, men det känns ok för att det i alla fall inte blir någon hemläxa eller något man fortsätter fundera på supermycket när man kommer hem på kvällen.
 
På lördag har jag en fotografering i studion i Linköping, och har sett fram emot den i typ en vecka nu. Tror jag behöver tänka på ett lite annat vis och grotta in mig i ett projekt som inte känns som skolarbete.
 
Jag har också sökt massa roliga kurser, och visst det verkar lite onödigt kanske när jag just klagat på att jag har för mycket att göra, men vill hålla möjligheten öppen. Och jag bestämde mig för att utmana mig själv och se om jag kunde komma in på en utbildning i bildbehandling, så jag lade ner väldigt mycket tid på att redigera och skriva på min ansökan. Sen går jag in för att ladda in den och inser att de också vill ha ett läkarintyg på normalt färgseende, så det slutade ändå med att jag inte skickade den. Onödigt kanske. Eller bra övning. Vet inte.
 
Bilden jag valde att redigera, fast inte versionen jag tänkte skicka (:
 

England från mitt fönster

Ibland tar det lite tid att bearbeta alla analoga bilder, så jag bestämde mig för att försöka fota in negativen i kameran. Tejpade upp dem på fönstret, ställde upp stativet och försökte fota i jämnt ljus denna molniga dag. Nu i efterhand så inser jag att det kan ha sett märkligt ut för grannarna på andra sidan gatan. Hoppas att de spenderar sin tid ute i solen. Till skillnad från mig som planerat en promenad hela dagen, men suttit fast vid photoshop.
 
Kvalitén är ganska sorglig men får i alla fall se bilderna. :)
 

Helgfrukost

Efter ett par kaotiska veckor med mycket plugg, olyckor, sjukdomar och kaos så kändes det väldigt bra att få en alldeles vanlig lördag nu. Igår natt så städade jag nästan hela rummet så jag vaknade upp till en bättre atmosfär än vad som funnits på länge här inne. Jag klev upp innan väckarklockan ringde och gjorde iordning bananpannkakor med hallon och kvarg (som fortfarande är läskigt men som jag äntligen vågat testa). 

Jag borde införa en helgfrukost-regel i mitt liv. För det är en sån där som skulle finnas med i min definition av lycka.

Visst säger jag detta ofta, men jag borde också bli bättre på att blogga. Man ska inte ta allting så satans seriöst.

Jag har också skaffat en ny telefon! Iphone 6 för att vara specifik. Det fanns ett riktigt bra erbjudande på mitt abonnemang så jag lät det hända. Så nu tänker jag lägga upp random bilder jag tagit, starting with the bananpannkakor (ja, en matbild :p) och lyckan över att vakna till solsken representerad genom en bild på min matta. 






"Punks are, by one reckoning, the asian monks of our society. At their best, they have renounced the bougeois world in order to instruct the rest of us in the deceptions of desire and the illusory nature of the material world".

Från: A new approach to subculture theory. En av texterna till en litteraturuppgift förra veckan. I had to share ^^* 

Olyckor och Yrkesskador

Sitter hemma hos syster i Stockholmia. Här i hennes lägenhet finns en liten fluffig pippi, Ikki, men också en väldigt trevlig macdator. När jag sitter här och skriver vill jag skylla all min skrivkramp på mitt egna omysiga tangentbord, för här bara flyger tankarna ner i tangenterna. Fort går det, när man inte måste stoppa flera gånger varje mening för att fylla i de bokstäverna som inte hängde med. Lite beror på att datorn min är gammal och låter som dödsrosslingar, och lite beror på kaksmulor. Jag har ingen aning om hur de har hamnat där.

Den här veckan har varit lagom traumatisk. Jag har för allt i världen försökt ställa in skallen på uppsatsskrivar-mode. Men för mycket annat har snurrat. Sedan var jag med om en trafikolycka. För så får det tydligen kallas trots att det bara var jag och cykeln inblandade :P Egentligen så var det en väldigt mild olycka, om man tänker på vad som skulle kunna ha hänt. Jag rullade ner för en backe på väg från skolan. Jag kikade så att det inte var någon annan på gatan, och brydde mig inte riktigt om att bromsa eftersom det var så härligt att flyga fram. Sen visade det sig förstås att det var en stor grop i vägen. Det märkte jag. Ena sekunden flög jag, andra gled jag på grusig mark tillsammans med cykeln. När jag stannar är det första jag gör att kolla runt, vem såg!?, och först när jag lugnat mig med att jag i alla fall inte hade någon publik så börjar jag dra cykeln ur vägen för eventuella bilar. 

När jag föll och bröt foten för nåt år sen så var jag övertygad om att det skulle gå över; jag ringde mor min och frågade vilka åtgärder jag skulle behöva vidta för att kunna arbeta nästa dag. Den här gången försökte jag vara bättre på att känna efter om jag skadat mig. När en snubbe gick förbi så sa jag helt övertygat att nej, jag är lite shockad, men jag har inte skadat mig. Oj så fel jag hade, haha :P Jag hade en äcklig grusfylld grop i benet.
 
Väl inne på akuten så gjorde det fortfarande inte så ont. Däremot var det obehagligt när de bedövade och "tandborstade" såret rent. Jag gjorde mitt bästa för att inte fundera på hur det såg ut (att ha en livlig fantasi är inte alltid positivt), och läkaren säger glatt saker som "den här gången skätte jag inte så mycket blod på mig själv"!

Sedan släppte bedövningen och alla blåmärken dök upp. Men eftersom jag inte hade hjälm så hade det ju kunnat vara ganska mycket värre. Fick inte ens skrapsår på händerna. En relativt mild olycka :)

Jose-fin

Insåg att den här hamnat bland utkast istället för att bli publicerad. Det är en bild från förra fotograferingen med Josefin. Jag va lite långsam med att redigera men nu finns några till. Ska försöka ta mig till studion igen och fota lite high-key bilder när universum vill.
 

Händer

Försöker varva ner nog för att sova, men det känns som om jag glömt något, och alltså går det inte så bra. Jag har levt igenom en märklig vecka med många nya händelser och kanske är det de som spökar. Jag lät mina dagar bli sådär fullbokade som jag egentligen trivs med att de är. Egentligen. Men de resulterade i en något instabil helg. Jag tror egentligen att det är vintern som gör mig trött och att jag vant mig av vid att ha mycket för mig. Men det är ok, för nästa vecka ska bli bättre, mer lagom.

Ett tecken på att det är kaos i mitt huvud är väl när jag städar mitt rum väldigt ordentligt och det tre dagar senare ser ut som en nysning av disk och kläder. Där befinner jag mig nu, mitt i nysningen. Tänker att disken får min uppmärksamhet men att kläderna överlever i tvättpåsen ett tag till innan de flyttar till garderoben.

Det har hur som helst hänt bra saker i kaoset. Jag har spelat in två avsnitt av radio men två klassisar. Det sänds i skolradions webbspelare, torsdagar klockan 19.00, och läggs sedan upp som en poddversion på soundcloud. Vi må vara nya på hela radio-grejen, men det är en början. Det känns väldigt coolt att vara igång.
 
Jag har också varit med om det där som aldrig tycks hända. Alltså jag sökte ett jobb på platsbanken. Jag fick komma på intervju. Jag fick möta arbetsgivaren och imorgon ska jag få provjobba. Inget är ännu säkert, men det gör inget. Jag ska ta vara på provjobbandet och se till att lära mig av upplevelsen, och om jag inte får jobbet så ska jag vara lycklig över att i alla fall ha kommit så här långt. Men tills det händer ska jag vara positiv och tänka att jag kommer att få det! Det är ett jobb som receptionist och kundtjänstmedarbetare, och det verkar väldigt roligt :)

Så kanske är nervositeten anledningen att jag inte kan sova. Ska hursomhelst ge det ett till försök.
 
Ännu en bild stulen från min egen instagram. Längtar till våren och hoppas att den tar med sig fotopeppen.

Kasta all pasta på väggen

Stulen från min egen Instagram.


"Kasta all pasta på väggen och se vad som fastnar." Detta är tipset jag fick av min sjuka syster när vi pratade om det där med jobbsökande. Tänker att jag ska acceptera att mitt sanna kall är att bli en Lifecoach. Ska starta ett företag och erbjuda visdom om livet. Ska säga pasta-grejen i början av varje möte och avsluta med dominobrickorna och äggen i korgarna. Bild efter bild ska jag beskriva tills folk är övertygade om något, eller förvirrade nog att tro att allt blir bra. Det är så man gör.
 
Nej. Men jag söker i alla fall sommar- och extrajobb. Så att jag kanske får råd till en ny dator lagom tills den här rosslar sitt sista andetag. Fläkten är väldigt trasig, tangentbordet utsatt för några smulor för många, och resten bara glappar eller är segt. Sånt där som händer med en dator efter typ 7 människo-år.
 
Vill också hitta på massa nya saker. Ska skriva och fixa i skoltidningen, börja sända studentradio, fota människor och så klart plugga också. Men känner ändå att jag vill jobba också. Skaffa lite erfarenhet och bli bättre på saker som man blir bättre på när man jobbar. Det är viktigt med tydliga mål här i livet.
 
Vill också förbereda inför en sommar av många äventyr, och med det menar jag upptäcksfärder, promenader vid strömmen, bussresor till det som kallas havet här i norr och intensiva bokläsningssessions i skogen (om det finns någon alls här). För jag har ju aldrig varit i Norrköping på sommaren. Vill jobba massa också, så att jag har dagar fulla med massa människomöten och kvällar med fruktansvärt harmoniska picknickar.
 
Sen i slutet vill jag hälsa på Brighton, som saknar mig hemskt mycket. Eller så vill jag bo där jämt.

Har helt enkelt tröttnat på vintern nu. Uppskattar inte riktigt snön längre. Den här vintern har inte varit så bra som de brukar vara.

Och trots att jag inser att många av mina inlägg blir lite virriga så vill jag nog bli bättre på att blogga, eller i alla fall skriva. Eller inte bättre, men oftare. Annars går det ju inte att reda ut tankarna.

En riktigt nära bild på en lampskärm

 
Det känns som om min fotokärriär har nått ett lågvattenmärke. Tvingade mig själv att ta upp kameran och ta en bild. Men eftersom vinterns seghet har attackerat min själ så slutade det med en bild av min lampskärm. Mer spännande än så blev det inte idag.
 
Jag och Lucy, min kamera, har ju inte riktigt kommit över dagen vi inte kom in på fotohögskolan. Inte för att jag blev förkrossad, utan för att jag och Lucy inte riktigt litat på varandra sen dess. Bilderna till ansökan blev inte som jag tänkt mig, ens innan jag fick besked. Det har blivit för många, för långa fotopauser. Så nu får jag väl slå mig ner med kameran och tala ut. Vi får tvinga oss själva att gå ut och fota, tvinga oss att spendera mer tid i photoshop. Annars stannar utvecklingen upp. Annars tappar vi alla skills.
 
Så jag ska sätta upp bilden av lampskärmen på väggen och låta den påminna mig om att värre än sådär kan det i alla fall inte bli.

Nu ska jag spendera lite kvalitétstid med Lightroom och Josefins ansikte. Yosh!

Snön är också välkommen

Vaknar upp till strålande solsken. Vädergudarna verkar lika glada som jag att det här är min sista dag i minirummet. Plötsligt gör det ingenting att jag inte ännu packat för Göteborsresa. Det gör inte ens något att jag inte hinner gå den där soliga promenaden som jag längtat efter. För jag sitter invirad i ett fluffigt täcke, väntar på mitt kaffe, skriver packlista och kikar ut genom fönstret.
 
Efter jul så flyttar jag till ett nytt rum. Lite dyrare, lite större, mycket fräschare och med egen dusch! Jag tänker helt enkelt låtsas som om den här tiden aldrig hände. Visst har det vart trevligt att ha en balkong. Visst kommer utsikten bli lite tråkigare. MEN jag kommer nu att kunna rulla runt på golvet (som man ju gör) och bara andas den fräscha luften.

När jag flyttade hit så behövde jag liksom sanera mitt rum innan jag flyttade in. Det var som om den tidigare hyresgäst dammsugit lite på golvet och struntat i att torka bort all annan skit. Och så tänker jag avhålla mig från att klaga om resten.

Jag tänker spendera dagen med att packa, både för resa och för flytt. Sen ska jag sätta mig på bussen utan dator. Inget jobb ska bli gjort de kommande 10 dagarna. Det är bestämt. Istället ska jag bara promenera runt och kanske fota. Och sedan efter att flytten är avklarad så ska jag bli en harmonisk ostressad person. Jag ska göra alla skoluppgifter med ett leende. Nästan.

Harmoni

Slutspurt på uppsatsskrivande innebär alldeles för lite sömn, dåliga matvanor, stress och ett väldigt omysigt rum. Jag har alltså spenderat dagen med att sova, promenera, långsamt städa, spela gitarr, koka supersoppa,och allmänt stressa ner.
 
Jag sitter också och beundrar min nya fotobok. Den som jag egentligen inte planerat skaffa men som på något lustigt vis blev alldeles gratis. Någon har varit lite för givmild med jul-rabattkoderna?
 
 
Hursomhelst använder jag den för att begrunda min framtid. Försöker hitta den där perfekta planen som gör allting ok. Tänker att om jag tänker tillräckligt duktigt så kan jag lyckas med den perfekta kärriären. Och om jag har en tillräckligt utförlig plan så kanske jag slipper all framtidsoro.

Tröttpeppen

Om man ignorerar faktumet att jag lyckats vända på dygnet nästan helt (tror det är fullmånen som spökar), så har det här varit en bra dag. Jag har fått gjort mycket. Gått en långpromenad, kollat på film, stekt bananpannkakor, redigerat bilder, beställt julklappsdelar, lyckats få en gratis fotobok, sammanställt gratis fotobok, köpt bussbiljetten som ska ta mig hem till julfirandet och sist men inte minst! fixat färdigt en mycket proffsig hemsida.

Just som jag tryckt på "publicera" knappen för hemsidan så lämnade jag liksom datorn och insåg hur trött jag var. Gick runt och började flytta på saker sådär som man gör när de behöver sluta vara i vägen för att man ska sova. Pratade för mig själv och sa saker som "fy fasen vad bra. många saker klara, yes. fan disken står kvar än. men ändå, mycket bra jobbat."

Behövde dela med mig av den tröttpeppiga känslan innan jag äntligen går och lägger mig. Den och länken till hemsidan. Webbsidan. Hemsidan. Ja det känns bäst.

http://rebeccahavedahl.wix.com/photography


Jag hoppas att den blir vackrare i framtiden, att den får en fräsig bakgrundsbild, att jag kan koppla en egen domän och plocka bort wix-reklamen.
 
Ett steg i taget!


Gillar den här bilden. Inte för att den är ett konstnärligt mästerverk, utan för att jag ser sådär skeptisk ut som jag tror mig se ut ibland. Mitt ansikte trivs där.
 

Första dagen bildlektion

Från bildlektionerna i skolan.

Sådana här små och blåmesar brukar jag äta frukost med på morgonen. Fast jag äter inomhus och de äter fågelbollarna på balkongen. Tror inte att de skulle gilla kaffe.
 
 

dimman utanför fönstret

 



Kontakta mig på:
TheParadox@live.se

RSS 2.0