| Everyday Stuff | Photography | Fairytale Magazine | Screamsign |

The Pot of Petunias

Jag har spenderat mitt påsklov mest med att utforska platser, och såklart läsa massa böcker. Alltså har jag äntligen fått reda på vad grejen var med petuniorna i den första delen av Liftarens guide till galaxen. Och alltså är mitt liv numera nästan komplett. Nästan, för det finns minst en och en halv bok kvar att läsa.
 
Jag behövde berätta.
 
Förutom det tänkte jag lägga upp några av vårens obligatoriska vårbilder. Valde de här två för att jag tänkte på min mor när jag tog dem. Hon gillar tulpaner, och rosa. Speciellt rosa. :)
 
Kunde inte motså att förstora just den biten av tulpan ♫
 
 
 

Houseboats

En lång bro med glasväggar går över leran där vattnet borde finnas. Man går från ett litet centrum där bussen stannar, förbi bostadsområden och fram till andra sidan där havet finns. I leran står hundratals båtar. Små och stora. nya, dyra och gamla trasiga. Jag antar att vattnet någon gång återvänder och lyfter dem allihop.
 
Vid en länga hus finns en liten gångväg i betong. upphöjd från marken, omringad av buskar och växter. Går man längs den finns det hus på ena sidan och husbåtar på den andra.

Stora gamla båtar och skepp står djupt i leran. Folk har byggt grindar och gångar som tar en ut till båtarna. Båtarna har byggts om så att folk kan bo där inne. Vanliga hus blir sällan så utsmyckade. Varje båt har ett namn och en egen stil.
Bredvid gången finns uppbyggda badkar och trälådor att plantera och odla i. Vid en båt fanns ett hönshus och en växt-trappa som kycklingarna kunde hoppa runt på. Man ser liksom hur kreativa folk har varit för att bygga upp alldeles vanliga saker på ganska ovanliga vis. Vid en båt fanns en liten katt-bro till en kattlucka bredvid den stora ingången. Vid en båt fanns ett öppet piano med små metallbitar knutna i snören. på snörena fanns snäckor som fångade vinden och strängarna spelade ett skräckfilmsliknande ljud.
Vid en båt spelas pampig musik och en man står  på däck och snurrar runt runt med armarna sträckta rakt ut.
Det är som att gå igenom en Hayao Miyasaki film. Det är en enda stor detaljrik röra blandad med konst och vardag.

Shoreham

 
 

Vilsna båtar

 

Näringslära?

Min skola bryr sig om mig och vad jag äter. Därför har vi fått sitta igenom tre föreläsningar om närngslära av samma föreläsare. Den första lärde oss att choklad och kaffe är ondska. Hon berättade att människor inte är menade att vi människor inte är menade att vara mätta jämt. Det är bra att svälta sig ibland. Det är naturligt och nyttigt. Det var så vi levde från början, du vet den där tiden när allas våra livslängder var många år kortare. Hon gjorde duktigt reklam för 5-2 dieten som en enkel lösning på alla problem, utan att berätta alla de miljoner små deljer som man behöver ha koll på innan man funderar på att ge sig in i den.
 
Under föreläsning nummer två fick vi lära oss om hur vi kunde applicera de fem kinesiska elementen på våra matvanor. Jag tror helt och fullt på att de fem elementen kan appliceras på mat. Jag tror att man bör plocka ut de delar man tycker att man kan ha nytta av, och använda dem där de kan behövas. Jag tror helt och fullt på att vi kan påverkas av färger runt omkring oss. Men när någon säger till mig att jag ska äta mat efter färg och inte vilka näringsämnen som är i den, då börjar jag undra. När någon säger till mig att sjukdomar kan botas med färger, då börjar jag fråga. Och när någon säger till mig att jag har astma för att jag lurats av västerländsk medicin, för att jag inte ansträngt mig nog med att äta mat och bära kläder av en viss färg, då blir jag arg. När någon ignorerar argument byggda på fakta för att de inte har några sanna svar, då ger jag upp.
 
Den tredje föreläsningen gick jag inte på. Men tydligen är tomater också ondska. Trots att de listats som en av 10 nyttigaste frukter och grönsaker. Inga argument gavs. Inga frågor besvarades.
 
Med detta vill jag bara påpeka att ingen typ av mat är bra. De kommer alla ha ihjäl dig. Om du äter ett ton. Vatten kan du också dö av om du dricker för mycket.Vilken typ av mat som helst kan vara den nyttigaste för dig om det är det näringsämnet du behöver just då.
 
Jag tror inte att någon mår bra av att sitta igenom någon av de där föreläsningarna. Men jag tror på ett allmänt intresse för mat och näringsämnen. Jag tror på att läsa böcker och på att googla. Jag tror på att lyssna på flera åsikter innan man bestämmer sig för bestämt.
 
Jag hörde att de just ändrat rekommendationerna för hur mycket frukt och grönsaker vi bör äta varje dag för att få i oss nog med C-vitamin. Saker ändras. Rekomendationer ändras. Folk har fel och ingen expert är expert på dig. Du kan inte bota en förkylning med en lila tröja om du inte verkligen verkligen tror.

Fortfarande hungrig

Sista bilderna är klara. Och med det lägger jag min framtid i andra människors händer. Det får bli som det blir.
 
 

Hunger

Temat till årets ansökningsbilder till fotoskolan i Göteborg är "hunger". Snäppet bättre än "far" och "mor" som de tidigare åren, men fortfarande inte riktigt så inspirerande som ett tema bör vara.
 
Efter att alldeles för lång tid passerat plockar jag i desperation upp kameran för att fota ansökningsbilder. Hunger. Hungrig. Ja, då vill man ha mat. Ja, men då fotar jag mat.
 
Vet inte om det blir den här bilden sen men just nu är det den här jag vill äta.
 
 
 

Virr

Imorgon reser jag till London. Det är bara över dagen, men det är så många små detaljer med biljetter och tider och platser som ska passa ihop med varandra. Så jag tänker mer på det just nu än att jag ska träffa min syster, att jag ska gå på konsert med henne och Malin, och att jag ska ha supertrevligt.
 
Eftersom jag är stressad och eftersom det verkligen hade hjälpt att gå och lägga sig tidigt och vara utvilad imorgon så har jag bestämt mig för att nogrannt kolla igenom samtliga plagg i min garderob och laga de som är sönder. Jag gör det mycket ordentligt och de kommer aldrig gå sönder på samma ställe igen. Synd bara att det ser ut som ett mindre sytrådskrig.
 
Jag märker att jag sitter i ett virrvarr av trådar och gömda små nålar. Tiden har gått. Det är sent. Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig, jag har inte hittat londonkartan, jag har inte packat ner mina saker och jag har inte listat ut när jag behöver gå upp. Som vanligt. Och som vanligt bearbetar jag paniken med hjälp av bloggande. Finfint.

platsbiblioteket

Idag har jag vandrat sönder ett par sprillans nya strumpor. Jag har fått fyra flisor i handen som resultat av strandklättring (yeah, it's a thing here); två som fortfarande är kvar. Ändå säger jag att det var en bra dag. Det kändes som sommar. Jag och Erika pratade i timmar. Det var varmt nog att sitta nere vid havet. Vi åt glass och drack kaffe. Omnomnom.
 
Nu sitter jag med ett par trötta ben och en smärtande hals. Försöker lindra halsen med halstabletter och nästanvarmt vatten. Det går sådär.
 
Jag vill skapa ett bibliotek av platser och promenader. På en hylla ska alla mina caféer finnas. Jag ska spara gatorna i Wien, Parken i Taizé, skogen i Nässjö, hösten i Sala, Kårholmens klippor och Lerums sjöar. Jag vill spara den lilla gömda stranden på Fårö i ett liten bortglömd hörnhylla. Långt inne i biblioteket ska det finnas stora mjuka soffor så man kan slå sig ner och minnas sig till vilken plats som helst. Där ska finnas hörlurar med alla ljud som får mig att må bra. I källaren ska jag spara ett skafferi av alla smaker; en flaska med vatten för varje plats så att man minns hur det smakade att vara törstig efter en dag av roliga saker. Till och med det bruna vattnet från Fårö.
 
Sen vill jag skapa nya platser som jag önskar fanns. Jag vill hämta huset jag nästan minns och ställa det i Sjövik. Jag vill spela på flygeln som ska stå i det halvcirkelformade rummet så att man kan spela och se ut över sjön genom de stora fönstren.
 
Sen ska jag spendera resten av mitt liv med att samla nytt till mitt bibliotek. Utan paniken man känner när man vet att man inte kan stanna på en plats för evigt.

När det blåser jättemycket

 
 
 

London

Obs! Har inte tagit bilden ovan själv. Fotograf: Jonas. Obs! Hästen var läskig. Obs! Mannen i rött läskigare.
I London ägs alla svanar av drottningen själv. Det är kanske därför den poserar så glatt? Jag var seriöst 5 cm ifrån näbben men den verkade bara glad. Den fick en kakbit som belöning. Efter en hel dag i London är detta det viktigaste att berätta.

Ne men seriöst. De va fint. Det var trevligt. Gick på Science museum. Gick till National gallery utan att få se Van Gogh's solrosor eftersom den endast var öppen för press idag. Fick se den märkliga döskallen i alla fall. Alltid något :P

Planerar att åka dit någon helg och bara promenera runt och ta bilder. En tour runt stan är hur trevlig som helst, men den lämnar inte mycket utrymme för annat än turist-snaps. Visst är Benny vacker, men alla vet hur den ser ut. Jag vill åka dit och fota annat (:

Skolan i dimma

Bilder tagna på väg till skolan. Det börjar med huset där jag bor. Precis vid busshållplatsen ^^*
Vägen till skolan. Här brukar det gå mängder av barn i skoluniformer som gnäller (på bättre engelska än mig) att de inte vill gå till skolan eller att de minsann vill ha den goda osten i sin nästa lunchbox. Gillar verkligen kvinnan som stannar bilarna åt dem som ska över vägen. Hon symboliserar vänlighet och trafiksäkerhet. Underbart (:
Vägen in till skolområdet. Första gången var jag så förvirrad. Det var för vackert för att vara vägen in till en skola.
Över är skolbyggnaden. Byggdes av en av två bröder som ägde ett ölbryggeri. Gick på rundtur i huset med min British culture grupp. Tänk er Downton Abbey fast miniversionen. Ska fota inne i skolan någon gång och förklara hur jag menar. När man kommer in är rummen extremt vackra. Stora fönster och trätäckta väggar. Det var där familjen bodde. Sen går man över en gräns och kommer in i tjänstefolkets del av huset. Vår matsal ligger delvis i det gamla köket. Kapprummet tror jag brukade vara ett kylrum. Klassrummet jag har British culture i brukade vara "the drawing room", alltså där de umgicks med gäster. Mitt vanliga klassrum ligger i en av två korridorer med tjänstefolkets sovrum. En korridor för män och en för kvinnor, såklart. Ska ta bilder. Men det kan ta lite tid, för jag är seg.
Matsalen med alla flaggor. Dät finns också en skylt som påminner en om att säga "please" och "thank you". Får sån panik på att glömma det ibland. Kanske det är ok i skolan, men ute på caféer och i affärer är det blodigt allvar. Där pratar alla superfort dessutom. Då Måste man säga "pardon", inte "whaaat". Mycket svårt att minnas.
 

The Royal Pavilion

Överallt finns skyltar som säger att man inte ska röra någonting. Men varför är sängen så fluffig om man inte får peta på den och varför lyser allt så färgglatt om jag inte får röra vid det? Varför är taket så fantastiskt vackert om jag inte får fota det? The Royal Pavilion, modern masstortyr.
 
Egentligen var det underbart att gå runt och bara titta på allt. Det fanns också väldigt vackra saker i shopen. Typ som vykort med tips om hur man lever och talar i england. ^^* Läste allihop mycket nogrannt men den här va bäst. Påminner mig om när jag skulle försöka lära bror hur man skulle uttala "th".
 
 

Portslade

Promenerade med kameran ner till vattnet och in till Brighton idag. Hela stranden var täckt av stenar och snäckor. Såg ut som botten i ett superstort akvarie, inte som något som finns på riktigt. Ska stjäla med mig några stycken nästa gång.
Vet att strandbilderna ser nästan likadana ut, men jag hade nog med problem med att välja tre stycken så inte tänkte jag välja färre.

Det var någon som hade knutit fast tulpaner vid en parkbänk. Ingen aning om varför, men det var vackert.

Förresten så köpte jag kaffe precis när jag gav mig iväg. Hann spilla det på min jacka många gånger och på min kamera en gång innan det blev kallt nog att dricka. Just då ställde jag ner det för att ta en bild. Bakom en mur för att muggen inte skulle blåsa omkull. Tar bilden, kikar ner, och ser en hund som just börjat kissa på min kaffemugg. Är det ett tecken från universum?
 

And never forget to thank your busdriver

Ska försöka skriva fort, för internet brukar fungera felfritt i ungefär 3 minuter. Har just varit på karaoke kväll i skolan. Efter en halvtimmes plågsam tystnad började folk sjunga grejer. Jag sjöng 3 fantastiska låtar, men aldrig ensam. Yellow submarine, woho! If you wanna, av Spcegirls och såklart Under the sea. Mycket viktigt.

Har börjat komma in i schemat litegrann nu. På mornarna har vi engelskalektioner, ibland följt av "Lectures" om olika intressanta ämnen. Vissa dagar har vi "English trough..." där jag valt speaking. Och på eftermiddagarna har vi fler lektioner, information eller "English plus..." där jag valt Brittish culture. Nästa period ska jag läsa foto. För att de har ett fotolabb! Sen får vi se om jag kan få använda det utanför lektionstid om jag behöver. Fast är ju egentligen inte här för att stänga in mig i ett mörkt utrymme med kemikalier. Tänkte bara fota och framkalla rullarna liksom, för att jag inte vågar ta med dem på flyget. Kanske finns det ett photography society med engelskt folk? Så gör man två flugor på smällen.
 
Saker har helt enkelt börjat lägga sig till rätta litegrann så att man hinner tänka mellan svängarna. Imorgon står en fotopromenad på schemat (bara mitt eget alltså). Vi slutar efter lunch så jag ska vandra runt och fota Portslade. Brighton får bli i helgen. På söndag har The Royal Pavilion gratis inträde (händer en gång om året), så då kanske det blir foton av den också. Vi får se. Och vi får se om jag kan få tag på vettig och billig film så jag kan fota lite analogt också. ^^*
 
Jag försökte ta med kameran ikväll. Till karaokekvällen av alla ställen. En enda mörk bild blev det av det (lägger upp i helgen). Ska göra bättre ifrån mig imorgon OM det inte regnar. Det gör det här. Hela tiden.



Kontakta mig på:
TheParadox@live.se

RSS 2.0