Idag vaknade jag till en vacker dag. Min värld är täckt av ett tjockt lager snöfluff. När jag sätter ner fötterna så blåser det ett litet moln av snö runt dem. Luften glittrar runt träden för att snön blåser ner från grenarna. Solen skapar mönster av ljus och skuggor överallt och jag vill aldrig sluta titta. Jag vill spara känslan i en liten ask så att jag alltid kan vara lycklig. Jag vill plocka fram den på sommaren när allt är för mycket och låta vintervinden blåsa bort all pollen som kliar i ögonen. Jag vill ta fram den och visa i hemlighet för alla som är ledsna.

Tills jag har kommit på hur man gör det tänker jag gå ut och fota det, filma det och försöka gång på gång med att skriva det. Och varje gång jag sitter där och bara är arg över att det inte går tänker jag gå ut och titta igen.