Jag gick kanske 200 meter från Stockholms centrastation innan jag rymde in på ett café. Vet inte riktigt hur jag ska överleva veckan om jag är så här mesig. Förr var jag inte såhär frusen av mig. Inte ok. Vill ju kunna vara ute i snön hela dagen lång. Fast det är klart, när jag har får en kamera i handen brukar jag bli omprioritera lite. Vem behöver alla tår när man kan få en bra bild?

 

Uppraget denna veckan får bli att hitta alla stadens bibliotek och fota där. Där är det varmt utan att man måste lägga alla sina pengar på kaffe, chailatte och trevliga chokladsmakande saker.

 

Den 6:e var det egentligen meningen att jag skulle gå och se Muse. Men nejnej. Matt bröt foten på två ställen, så det blir inget med det. Jag skulle gråta, men jag sysslar ju inte med sånt.

 

Ute i vinterkylan tycker jag väldigt bra om min familj som insisterade på att jag skulle köpa michelingubbe-jackan. Den är varm <3 Jag tycker dock fortfarande att "du kan ju använda den där som tält" INTE är ett argument för att inte köpa den jättemycket för stora jackan. Jackan täcker inte ben, ansikte och fingertoppar. Hade gärna kurat ihop mig i ett hörn på Stockholms gator och fotat folk. Jag skulle sett ut som en stor fluffig boll med en kamera. Tror att jag skulle kunna fota en del intressanta ansiktsuttryck på det viset. Alltid ett plus.

 

Har förstås med mig halsduken som mormor stickade. Den som är dubbelt så lång som mig. Den luktar vanilj och jag kan nog vira den runt hela mitt huvud. Och så sticker jag ut armarna och springer rakt fram mot folkmassan.

 

Jag har tråkigt. Märks det? Har en väska med utstickande stativ som redan skadat lite för många människor idag. Så nu ska jag bara vänta på att syster slutar jobba.