Inte ens jag kan motså att sitta ute i solen nu innan värmen invaderat.

 

Det har varit en jobbig vecka. För att vissa veckor måste vara jobbiga. Det är så det är. Det är så reglerna ser ut. Annars skulle man inte märka de bra dagarna, som idag. Men den slutade med att jag gav upp, lät huvudvärken vinna och sov.

 

Sen började världen blåsa, som för att muntra upp mig (har ju alltid varit bundis med vädergudarna). Jag fick gå på skrivaruppläsning och inse hur mycket jag saknar det. Jag fick vara uppe tills det började gry och granarna blev siluetter på en turkos himmel. Ibland är man för trött för att hämta kameran. Ibland bara står man och stirrar istället.

 

Idag fick jag vakna när jag ville. Jag fick ligga hela dagen på gräset utan att oroa mig för pollen-attack. Jag fick torka håret i solen och jag tror att jag till och med sysslade med något som de ibland kallar att sola.

 

Nu sitter jag i köket och lyssnar på kraxanden utifrån. Att städa passar inte in så jag ska nog promenera istället. Eller leta upp en sjö och låtsas som om det är varmt nog att simma.