Jag sitter nu och äter pannkakor till frukost (värt att rapportera, för jag älskar pannkakor) och jag förbereder mig, efter ett fåtal timmars sömn, på att ge mig ut i världen. Ut i kylan. Ut i regnet. Det som verkar så fruktansvärt omöjligt när man ligger under täcket. Man vänder sig om och undrar: Om det inte är tänkt att jag ska bo här, varför är det då så mysigt och varmt!? Sann morgonilska.

Men så vet jag ändå att när jag väl tar mina första kliv ut så gör jag det i michelingubbejackan. Även om det inte är 20 minusgrader, även om det inte är snöstorm, så finns michelingubbejackan där. För andra året i rad följer den mig på äventyr i Stockholm. Önska oss lycka till!