Träd och mark. Mark och träd.
Den här bilden kommer från en av de där första färgfilmerna. Jag fotade runt Lerån i där jag växte upp, och där min far bor. Det är ett projekt jag har bestämt mig för att fortsätta med, för jag älskar ju verkligen den platsen, och den är ju så märklig.
Hela marken är i konstant rörelse eftersom det rinner vatten under. Så helt plötsligt kan man komma till en spricka i jorden som bara är helt mörk. Men lyssnar man så hör man ljudet av mycket vatten som forsar där under, och så inser man att marken man står på kan trilla ner i den där sprickan när som helst. Ibland ser man inte ens någon spricka, det bara låter om marken.
Jag har skannat in en svartvit kopia gjord från färgnegativen, klippt till den och lagt dit en vattenstämpel.
Jag har skannat in en svartvit kopia gjord från färgnegativen, klippt till den och lagt dit en vattenstämpel.
Frida från studioveckan
Jag har till och med försökt mig på att göra någon slags vattenstämpel, men tittar man på den utzoomad ser den lite ut som ett euro-tecken. Så jag får fundera på att fixa till den lite.
Tänkte i alla fall lägga upp mina favoriter för stunden:
Twi Twi ♫
I lördags släpade jag mig upp ur sängen trots ett lager av snor runt hjärnan som läckte ut genom näsan. Jag satte mig vid köksbordet och svor åt de glittrande träden. Det va äckligt fint ute. Irriterande fint. Hur vågar det vara så fint när jag bara vill stanna inne och vara på dåligt humör? Man kan ju omöjligen vara sur när träden glittrar och fåglarna kvittar.
Rimfrost
Rotvältan
Jag tror inte riktigt att testet av IR-filtret var rättvist eftersom det ligger massa snö på träden. Då är ju träden vita ändå. Men jag ville testa det, så det gjorde jag. Det gjorde i alla fall så att jag kunde få mer kontrast i himlen.
Min rotvälta, winter mode.
Sen gick jag och Maja runt bland träden. Jag hittar ett litet dike, och korkad som jag är (i alla fall när jag håller på att bli sjuk) så kommer jag inte på tanken att det finns en anledning till att det är ett långt dike i skogen, för att det bara blir så där vatten rinner. Nejnej. Så jag ställer försiktigt ner kameran där nere och går bort till ett ställe där jag kan klättra ner utan att halka. Halka gör jag, sen hör jag ljudet av is som knakade under fötterna. Jag börjar skratta det där skrattet som Frida hatar för att det betyder att något dåligt har hänt. Sen klättrar jag så att jag befinner mig uppochner, halvt på isen. Nice, då kan jag ju ta de där bilderna.
Sen fick jag ropa på Maja för att hon skulle rädda kameran så jag kunde klättra upp igen.
Jag kom på den briljanta idén att hoppa över till andra sidan också, som om jag inte redan utmanat ödet lite för mycket. Men det gick bra, alla var glada. När jag skulle tillbaka igen lyckades jag räcka över kameran till Maja innan jag halkade och satte foten i vattnet.
När jag stod med en blöt fot och fingrar som fastnade som lyktstolpstungor på stativet bestämmde jag mig för att gå hem igen. Så kunde jag förklara att skriken från skogen inte berodde på ett mord.
Äventyr utan bilder
De här två veckorna har varit fulla av äventyr. Vi fick vara med på en photoshoot för rullgardiner som kommer att dyka upp i ELLE interiör. Wiiie ^^* Det var kallt, vi sprang runt och fotade de väldigt stora lokalerna med tillhörande döda möss, och folk byggde upp en liten "scen" som de skulle fota. Det var hur coolt som helst. Ser fram emot att se de färdiga bilderna. Ska se om jag får lov att lägga upp någon bild på hur det såg ut bakom kulisserna. Men det tror jag.
Igår gick jag ut från frisören med "vad fan har jag nu gjort?" snurrande i skallen. Det var minsann ett äventyr. För har man haft världshistoriens längsta hår en gång i tiden så är det läskigt att klippa håret kort. Kort för att vara mig. Men efter några timmar av att håret inte va ivägen hela tiden slutade, i alla fall de hår-relaterade, svordmarna snurra i huvudet.
Idag besökte vi en kock-skola där vi fotade bilder till en photoshop-uppgift. Knivar, vatten och paprikor flög i luften. Det var ånga och eld, och jag tror det kommer att bli riktigt coola bilder. Men jag skulle fota sist, och då hade jag hunnit få monster-huvudvärk av alla blixtar så vet inte om just jag fick de coolaste av dem xD
Ja, får väl försöka lägga upp bildbevisen någon gång snart. Jag känner att jag är så himla effektiv med såntdär. Resten av veckan ska jag fota nån mer uppgift och sen bosätta mig framför photoshop. Kanske följer jag traditionen och köper lite Pucko också. Inget effektivt redigerande utan chokladmjölk.
Ja, får väl försöka lägga upp bildbevisen någon gång snart. Jag känner att jag är så himla effektiv med såntdär. Resten av veckan ska jag fota nån mer uppgift och sen bosätta mig framför photoshop. Kanske följer jag traditionen och köper lite Pucko också. Inget effektivt redigerande utan chokladmjölk.
Tavlan
Uppgiften var att ta en bild inspirerad av de problematiska skönhetsidealen. Vår lärare pratade om ungdomarna på stureplan i Stockholm som gör allt för att vara perfekta, fastän ju ingen är det. De försöker få mingelfotografernas uppmärksamhet, helst när sminket är som bäst.
Jag tänkte på Dorian Grey när vi pratade om det så jag ville fota en tavla. Men resultatet blev inte så Dorian Grey-igt. Jag kände att det fick bli ett senare projekt.
Istället blev det en Sanna-loop.
Think inside the box
Foto: Rebecka Häll
Redigering: Ich
Redigering: Ich
Guldkorn
Home sweet home. Där internet inte fungerar som det ska.
Men jag har testat julklappen 'smoothiemaskin'. Succé! Så jag kan trösta/distrahera mig med färgglada smoothies istället. Så kanske jag inte behöver Spotify. Så kanske jag klarar mig med spellistan på min mp3. Så kanske jag inte hittar 20 nya låtar jag vill lyssna på.
Att titta på Bones hjälper inte, det är en sak som är säker. Ibland dyker det upp guldkorn som man MÅSTE googla på.
Jag saknar tiden när det gick att lägga upp låtar från youtube utan videon behövde hänga med. Menmen.
Vi gillar BBC
och färgglada stop motion filmer.
BBC Knowledge - Honk If You're Human from Sean Pecknold on Vimeo.
