OK, så att springa efter åskmolnen med ett metallstativ i ena handen kanske inte var min smartaste idé. Till mitt försvar fanns en kamera i den andra handen och jag har just tagit mitt livs första åskbilder. Jag vågar inte riktigt kika på hur de blev och egentligen är det inte så viktigt. Jag har fångat åska på bild. .

 

Efter ett par väldigt kamerafria månader hade jag nästan glömt hur trevligt det är att öppna ett minneskort fullt av nytagna bilder, och att glömma bort tiden framför photoshop. Men det ska jag inte göra nu för jag ska ju egentligen upp tidigt imorgon. Dålig tajming, åska. Dålig tajming.

Jag förbjöd far från att klippa gräset. För när man ligger och tittar ut över gräsmattan ser man minst fyra getingar eller humlor som flyger runt alla vita blommor. Faktiskt förstår jag inte varför folk klipper gräset så ofta. Visst, ibland kanske det behövs, men jag tycker att det är finare med blommor och strån än en jämnt kortklippt grön yta.

 

Så istället för att laga middag eller något annat vettigt ville jag fota och lägga upp en bild här.. Även om bilden inte är perfekt och även om den inte är fantastiskt speciell (och även om jag inte fick med en enda av de fyra getingarna :P), för jag behöver bli bättre på att släppa allt det där. 

 

 

"But beauty, real beauty, ends where an intellectual expression begins. Intellect is in itself an exaggeration, and destroys the harmony of any face. The moment one sits down to think, one becomes all nose, or all forehead, or something horrid. Look at the successful men in any of the learned professions. How perfectly hideous they are! Except, of course, in the Church. But then in the Church they don’t think. A bishop keeps on saying at the age of eighty what he was told to say when he was a boy of eighteen, and consequently he always looks absolutely delightful."

Från The picture of Dorian Gray

 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera när jag läste det där men jag gillar helt klart första kapitlet hittills :P Det känns inte som om jag läst på riktigt sen förra sommaren och nu är jag där igen med tre påpörjade böcker. Mycket farligt.

 

Det har varit en märklig dag och jag vet liksom inte om det hände på riktigt. Jag satt på en klippa vid en sjö och lyssnade på ljudet av vatten. Solen var på väg ner och jag skrev om ankor. Overkligt trevligt. Minsann. Jag badade för första gången i år. Har saknat att simma ordentligt. Vill egentligen bara blunda och simma rakt ut tills jag inte orkar mer, och sen tillbaka. Men det vågar jag inte än. Ska hålla mig nära kanten några gånger till.

 

Snart ska jag plocka fram kameran också. Kommer snart bli tokig om jag inte fotar något nu när allt är så vackert.

I helgen var jag på loppis och sålde LP-skivor. Bakluckeloppis, men utan bil. Förra veckan var det den typen av sommar som jag hatar, alltså den som gör mig solbränd mot min vilja, och det gick inte att fly. Den här helgen var solen snäll och det blåste kallt så man kunde andas.

 

En bit bort stod ett bord med gamla kameror, manicker, tavlor och hattar. Runt om fanns instrument. Trumpeter, klarinetter, ett dragspel och säkert sju gitarrer. En av dem höll säljaren i. En gråhårig fransman med hatt och skägg som gick runt och spelade. Han sjöng låtar på franska, tills barnen kom fram för att lyssna. Då sjöng han en mycket svängig version av Blinka lilla stjärna.

Sedan kom Kim och hälsade på och vi promenerade runt i botaniska och i staden. Nästan en mil sa mobilen min, för sånt håller den koll på. Men jag litar inte riktigt på den.

 

Så nu vill jag ta med mig trevliga människor och resa till en stad i frankrike. Jag vill magiskt kunna tala franska. Jag vill vandra runt hela dagarna och fota. Jag vill bo i en liten lägenhet med ett mörkerrum i källaren. Ja, minst en sommar i mitt liv ska det vara så. Det har jag bestämt nu. Så jag får öva på min franska tills dess. :P