Äsch, Glad påsk

"Toalettdörren är nu låst," säger en kvinnoröst efter att jag klivit in i det häftigt upplysta runda rummet. Toaletten på Västtrafiks nya pendeltåg. Allt är automatiskt. Allt talar med mig.
 
Det finns lika många speglar som i ett typiskt provrum. På väggen bredvid toaletten finns en liten skylt med en röd knapp. På skylten finns bilder på glada gubbar som glatt ringer på hjälp när de är i nöd.
 
Om allt är så häftigt då kanske... Nej. Det är fortfarande kiss på toaringen. Så jag nöjer mig med att tvätta händerna innan jag går ut. Den rundade dörren glider tillbaka på plats med ett knapptryck. Det enda som saknas är det mekaniska suckandet som dörrarna i Liftarens guide till galaxen har.
 
Jag går förbi biljettautomater med touch screen, eluttag, lampor i golv och tak för att försöka välja en av de upphöjda platserna. Dörrarna piper i minst en minut efter att de stängs. ett högt, pedagogiskt pipande som inte går att missa, var än man befinner sig på tåget. Irriterande, till och med. Men det låter ju så pedagogiskt. Som om viktiga personer suttit och listat ut hur pipandet kommer att tala med mitt undermedvetna. Man kan ju inte bli irriterad då. Om bara jag förstod, då skulle jag ju förstå, eller hur? Så jag spelar med, låtsas som att jag fattar. Misstänker att alla andra gör likadant.
 
Jag klättrar upp till ett par säten, trycker in väskan på platsen längst in och sätter mig. Knäna slår i sätet framför. Suck. Ingen plats för långa människor i världen med talande toalettdörrar.
 
(Efter ett ett sånt här inlägg saknar man Tärna och adjektivlösa skrivövningar :P)

Kommentarer

This is where you comment:

Your name:
Remember me?

Your E-mail: (For my eyes only)

Your blog (or webpage):

Your comment:

Trackback
RSS 2.0