Nu är det dags igen. Trots att jag vet vad jag ska göra till våren och trots att jag redan kommit in och allt är i sin ordning så sitter jag här och ska välja högskolekurser. För att det är bra att ha en plan B. För att det känns som om jag måste. För att allt låter så himla roligt.

Jag sitter och scrollar ner sida efter sida av distanskurser, och jag vet att de kurserna som egentligen skulle passa perfekt inte finns som distans. De finns inte ens i Göteborg. Digital bildbehandling, nästa nivå, verkar finnas i umeå. Allt verkar finnas där uppe på u-eå platserna. Men vem flyttar upp till umea för att läsa en kurs i digital bildbehandling? Varför är mitt öde att aldrig få läsa något annat än nybörjarkuser? Varför måste man ha läst historia för att läsa allmän musiklära eller gehör 1?

Hur är algebra abstrakt? Hur är den någonsin inte det?

Varför finns en fotokurs om den analoga processen i Göteborg när jag vill vill flytta till england?

Ja, att söka kurser väcker många frågor. Det är dessutom svårt att ge sig in på allt det där med högskoleplugg fungerar. Man måste vara en expert. Inte ens på att plugga, utan på att söka och organisera kurser, innan man kan bli expert på något annat. Har de en kurs om det? Och förresten går det inte då heller, för fortsättningskursen skulle finnas i umeå, och man skulle vara tvungen att läsa mer historia först.