Överallt finns skyltar som säger att man inte ska röra någonting. Men varför är sängen så fluffig om man inte får peta på den och varför lyser allt så färgglatt om jag inte får röra vid det? Varför är taket så fantastiskt vackert om jag inte får fota det? The Royal Pavilion, modern masstortyr.

 

Promenerade med kameran ner till vattnet och in till Brighton idag. Hela stranden var täckt av stenar och snäckor. Såg ut som botten i ett superstort akvarie, inte som något som finns på riktigt. Ska stjäla med mig några stycken nästa gång.

Ska försöka skriva fort, för internet brukar fungera felfritt i ungefär 3 minuter. Har just varit på karaoke kväll i skolan. Efter en halvtimmes plågsam tystnad började folk sjunga grejer. Jag sjöng 3 fantastiska låtar, men aldrig ensam. Yellow submarine, woho! If you wanna, av Spcegirls och såklart Under the sea. Mycket viktigt.

Har börjat komma in i schemat litegrann nu. På mornarna har vi engelskalektioner, ibland följt av "Lectures" om olika intressanta ämnen. Vissa dagar har vi "English trough..." där jag valt speaking. Och på eftermiddagarna har vi fler lektioner, information eller "English plus..." där jag valt Brittish culture. Nästa period ska jag läsa foto. För att de har ett fotolabb! Sen får vi se om jag kan få använda det utanför lektionstid om jag behöver. Fast är ju egentligen inte här för att stänga in mig i ett mörkt utrymme med kemikalier. Tänkte bara fota och framkalla rullarna liksom, för att jag inte vågar ta med dem på flyget. Kanske finns det ett photography society med engelskt folk? Så gör man två flugor på smällen.

 

Saker har helt enkelt börjat lägga sig till rätta litegrann så att man hinner tänka mellan svängarna. Imorgon står en fotopromenad på schemat (bara mitt eget alltså). Vi slutar efter lunch så jag ska vandra runt och fota Portslade. Brighton får bli i helgen. På söndag har The Royal Pavilion gratis inträde (händer en gång om året), så då kanske det blir foton av den också. Vi får se. Och vi får se om jag kan få tag på vettig och billig film så jag kan fota lite analogt också. ^^*

 

Jag försökte ta med kameran ikväll. Till karaokekvällen av alla ställen. En enda mörk bild blev det av det (lägger upp i helgen). Ska göra bättre ifrån mig imorgon OM det inte regnar. Det gör det här. Hela tiden.

Jag skriver numera officiellt från England, mer specifikt Portslade som ligger precis utanför Brighton. Det har varit sjukt svårt att svara på sms och meddelanden eftersom jag inte riktigt löst allt med telefon och internet än, och idag har varit ett väldigt fullbokad dag, men kommer att få mer tid att lösa grejer nu i veckan.

 

Har idag börjat på en fantastisk skola med massor av trevliga människor. De flesta svenska eleverna kände varandra sen innan eftersom de pluggat på visingsö tillsammans som en slags förberedelse inför England. Väldigt läskigt att gå in i ett nytt klassrum och så känner alla redan varandra. Trodde det var något slags möte dagen innan som jag missat eller att jag var på fel plats. Men till slut hittade jag folk som verkade lika förvirrade över detta som jag.

 

Efter skolan åkte några av oss in till Brighton för att kolla runt. Vi åkte i en typisk Englands-buss. Alltså röd med två våningar. Älskar bussarna <3 Fast de stannar ju på fel sida av vägen så det är inte alltid lätt att hitta rätt :P

 

Kollade bland annat runt i en väldigt stor mataffär med massor av märken jag inte känner igen. Där fanns ingen filmjölk och yoghurten säljs i stora gräddfils-burkar. Men till slut fann jag vad jag skulle ha. Gick också in och kikade på det legendariska Primark. Där fanns så många väldigt trevliga ryggsäckar för under 10£. Kollade inte runt så jättemycket bland kläderna men jag tror att jag kommer att behöva en till väska på hemvägen. Jag har också hört att det ska finnas större skostorlekar här. Jag kanske aldrig åker hem.

Har inga foton av någonting än men på fredag slutar vi innan det blir mörkt så då ska vi promenera runt och fota lite.

I kursen visuell kommunikation var en av uppgifterna att fota hur man ser på sitt hem. Eftersom jag flyttat runt en del de senaste åren så har jag skapat mig ett hem där jag hamnat. Mitt hem är där jag placerar mina saker, och just nu är det mesta packat i flyttlådor och en gigant resväska (som inte är med i bild). Då blev bilden såhär :P Supertjusigt. Jag har inte fått lov att redigera mer än att göra bilden svartvit.

 

 

Jag har aldrig riktigt fått klart för mig varför det är enklast att skriva blogginlägg när man är som mest stressad och när man har som minst tid, när jag nästan aldrig känner för att blogga när jag har all tid i världen.

 

Är det så här jag hanterar stress och press? Är det helt enkelt då jag har tillräckligt mycket snurrande i huvudet för att känna ett behov av att skriva bort litegrann? Försöker jag fly undan mitt ansvar? Eller är det min självdestruktivitet som får mig att slösa bort dyrbar tid? Jag vet inte. Men det känns ganska lagom nu när jag tar min frukostpaus (har varit vaken sen sist det var eftermiddag när det nu var men det är ändå frukost). Lagom att skriva på oviktiga saker så att man inte slutar skriva. För då kanske man inte kommer igång med att skriva på läxan sen igen?

 

Hur som helst, för att nu återgå till det viktiga. Den fantastiska mackan. Jag får nästan impulsen att bryta mot alla regler och skriva: Den FANTASTISKA mackan!!! Så som de gör i mail ibland. Sådana där jobbiga mail. Aldrig tidigare har jag kunnat se mig in i en situation som kräver det. Inte ens nu, egentligen. 

 

Nej, men seriöst. Det var en helt vanlig brödbit av ett särskilt gott bröd. inhandlat idag (som i igår för dem med normal dygnsrytm). På den fanns vanligt smör. Men eftersom jag har sovit äckligt lite det senaste (jävla plugg) så smakade mackan allt annat än vanligt. Den var jättegod. Sådär så att en tår nästan lade sig i ögonvrån. Och det kändes helt enkelt så skönt att veta att när du har så jävligt mycket att göra så att du knappt har tid att sova, och när du måste plugga hela natten på grund av dåliga livsval, så kan du i alla fall äta de godaste mackorna i ditt liv.

Jag ska nu gå och smaka på mitt uppvärmda kaffe och se om också det kan smaka acceptabelt. Vi ses i framtiden, om jag överlever.