Yoshi

Oron för att glömma är det enda som egentligen skrämmer mig. Jag har flyttat till och från platser förut. I början räknar jag med att ingen minns, så det är ok. I slutet vill jag minnas allt så jag går extra långsamt till skolan och jag tar extra långa promenader. Jag lyssnar på ett fåtal låtar och försöker pränta in sinnesbilder, lukter och ljus i låtarna så att jag kan använda dem för att minnas. Jag tar inte många foton, det gjorde jag i början. Nu vill jag bara gå runt, utan kamera och utan tunga väskor.
 
Det känns ändå ok att åka hem. Jag ser fram emot vad jag har att göra där :)


Alldeles från början, när jag precis spenderat en förmögenhet på att vinna min Yoshi. Sen har han stått på böckerna där på hyllan nästan hela resten av tiden och nu är han nerpackad. Hittade den här bilden idag och mindes liksom inte att jag tagit den.
 

Kommentarer

This is where you comment:

Your name:
Remember me?

Your E-mail: (For my eyes only)

Your blog (or webpage):

Your comment:

Trackback
RSS 2.0