En riktigt nära bild på en lampskärm

 
Det känns som om min fotokärriär har nått ett lågvattenmärke. Tvingade mig själv att ta upp kameran och ta en bild. Men eftersom vinterns seghet har attackerat min själ så slutade det med en bild av min lampskärm. Mer spännande än så blev det inte idag.
 
Jag och Lucy, min kamera, har ju inte riktigt kommit över dagen vi inte kom in på fotohögskolan. Inte för att jag blev förkrossad, utan för att jag och Lucy inte riktigt litat på varandra sen dess. Bilderna till ansökan blev inte som jag tänkt mig, ens innan jag fick besked. Det har blivit för många, för långa fotopauser. Så nu får jag väl slå mig ner med kameran och tala ut. Vi får tvinga oss själva att gå ut och fota, tvinga oss att spendera mer tid i photoshop. Annars stannar utvecklingen upp. Annars tappar vi alla skills.
 
Så jag ska sätta upp bilden av lampskärmen på väggen och låta den påminna mig om att värre än sådär kan det i alla fall inte bli.

Nu ska jag spendera lite kvalitétstid med Lightroom och Josefins ansikte. Yosh!

Kommentarer

This is where you comment:

Your name:
Remember me?

Your E-mail: (For my eyes only)

Your blog (or webpage):

Your comment:

Trackback
RSS 2.0