"Kasta all pasta på väggen och se vad som fastnar." Detta är tipset jag fick av min sjuka syster när vi pratade om det där med jobbsökande. Tänker att jag ska acceptera att mitt sanna kall är att bli en Lifecoach. Ska starta ett företag och erbjuda visdom om livet. Ska säga pasta-grejen i början av varje möte och avsluta med dominobrickorna och äggen i korgarna. Bild efter bild ska jag beskriva tills folk är övertygade om något, eller förvirrade nog att tro att allt blir bra. Det är så man gör.

 

Nej. Men jag söker i alla fall sommar- och extrajobb. Så att jag kanske får råd till en ny dator lagom tills den här rosslar sitt sista andetag. Fläkten är väldigt trasig, tangentbordet utsatt för några smulor för många, och resten bara glappar eller är segt. Sånt där som händer med en dator efter typ 7 människo-år.

 

Vill också hitta på massa nya saker. Ska skriva och fixa i skoltidningen, börja sända studentradio, fota människor och så klart plugga också. Men känner ändå att jag vill jobba också. Skaffa lite erfarenhet och bli bättre på saker som man blir bättre på när man jobbar. Det är viktigt med tydliga mål här i livet.

 

Vill också förbereda inför en sommar av många äventyr, och med det menar jag upptäcksfärder, promenader vid strömmen, bussresor till det som kallas havet här i norr och intensiva bokläsningssessions i skogen (om det finns någon alls här). För jag har ju aldrig varit i Norrköping på sommaren. Vill jobba massa också, så att jag har dagar fulla med massa människomöten och kvällar med fruktansvärt harmoniska picknickar.

 

Sen i slutet vill jag hälsa på Brighton, som saknar mig hemskt mycket. Eller så vill jag bo där jämt.

Har helt enkelt tröttnat på vintern nu. Uppskattar inte riktigt snön längre. Den här vintern har inte varit så bra som de brukar vara.

Och trots att jag inser att många av mina inlägg blir lite virriga så vill jag nog bli bättre på att blogga, eller i alla fall skriva. Eller inte bättre, men oftare. Annars går det ju inte att reda ut tankarna.