Egentligen ville jag skriva ett sånt där peppigt inlägg med bilder från året som gått. Men jag gör ju aldrig det för jag har aldrig tålamod nog. I år är jag bara sur på att det är nyår. För att jag är sjuk. För att min årliga Ben'N'Jerry's glass inte kommer att smaka lika bra som den brukar. För att det inte finns någon snö. För att raketerna väcker mig när jag försöker sova och mest för att jag inte kunde åka till Kalmar och fira med Frida som jag hade tänkt

 

Men allt till trots så tror jag på år 2014. Jag fick ett mail idag från familjen jag ska bo hos i England och plötsligt kändes det så verkligt att jag äntligen ska åka iväg. Sen är det sommar och jag ska få jobba på ett roligt jobb på en fantastisk plats. Det är också året jag på riktigt jag ska försöka komma in på högskolor. Jag vet in om jag kommer in eller inte, men det ska bli kul att sätta igång.

 

Nu ska jag göra något slags försök till att bli nyårsfin. Sen ska jag välkomna det nya året sittandes i en soffa begravd i filtar.

Vinter, vart är du? Hösten försvann för längesen.

Jag sitter nu och äter pannkakor till frukost (värt att rapportera, för jag älskar pannkakor) och jag förbereder mig, efter ett fåtal timmars sömn, på att ge mig ut i världen. Ut i kylan. Ut i regnet. Det som verkar så fruktansvärt omöjligt när man ligger under täcket. Man vänder sig om och undrar: Om det inte är tänkt att jag ska bo här, varför är det då så mysigt och varmt!? Sann morgonilska.

Men så vet jag ändå att när jag väl tar mina första kliv ut så gör jag det i michelingubbejackan. Även om det inte är 20 minusgrader, även om det inte är snöstorm, så finns michelingubbejackan där. För andra året i rad följer den mig på äventyr i Stockholm. Önska oss lycka till!

För att hålla på traditionen så sitter jag nu och bloggar istället för att packa mina väskor (eller typ sova). Den här gången bär det av till huvudstaden. Ett spontant beslut fattat på grund av att en mycket söt liten hund behöver hundvakt. Lovar dyrt och hederligt att lägga upp en bild på vovven i fråga.

Egentligen är väskan nästan packad. Full raggsockar står den där nu när jag pausar framför musikhjälpen. Fattar inte riktigt att det är i Göteborg. Jag har ju vart där ett par gånger och sett glasburen på riktigt. Det är så mysigt med coola människor som gör bra saker. Det är också coolt att se hur de jobbar med ljudtekniken och kamerorna. Annars brukar ju kamerorna bara magiskt flyga runt men när jag var där var det människor som höll i dem. Knäppt.

Och hallå. Trumsetet. Det är en liten svart platta med rutor på. Hur träffar de rätt? Jag träffar knappt rätt på ett vanligt trumset.

Ska hur som helst fortsätta lyssna hela vägen tills det slutar imorgon. Kanske sover jag samtidigt, men ändå.

Vad händer om man lämnar Rebecca ensam med glasjulkulor, vatten, karamellfärg och en stor glasvas?

Försöker skapa ordning i mina mappar. Försöker hitta foton som jag liksom slängt in i all brådska. Försöker leta upp alla bortsprungna minneskort. Blä. Det går inte så bra.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Fröken Sardins födelsedag.

I år kom snön med en storm. Och en hel dag var perfekt med vind, regn och muller. Man kan inte göra annat än att lyssna. Jag har en bok framför mig nu som en slags ursäkt men jag kan inte sluta fundera på hur man kan fånga vädret utanför på bild. Hur fotar man känslan av vind som sliter i väggarna från alla håll? Om taket skulle lyfta, slitas av och slängas bort, skulle jag inte bli helt förvånad. En liten del av mig tror på att det skulle kunda hända. För ljudet utifrån känns så. Hur fotar man det?

Egentligen vill jag äga en perfekt stormkappa. En man kan vira in sig i så att man inte behöver oroa sig. Den skulle ta bort det värsta av regnet och slaket och den skulle skydda från kringblåsande trädgrenar och fallande takpannor. Då skulle jag kunna gå ut och promenera nu. En första promenad på snön innan den regnar bort. En promenad genom kaos, för att veta att det går. Det skulle vara fint.