Snön är också välkommen

Vaknar upp till strålande solsken. Vädergudarna verkar lika glada som jag att det här är min sista dag i minirummet. Plötsligt gör det ingenting att jag inte ännu packat för Göteborsresa. Det gör inte ens något att jag inte hinner gå den där soliga promenaden som jag längtat efter. För jag sitter invirad i ett fluffigt täcke, väntar på mitt kaffe, skriver packlista och kikar ut genom fönstret.
 
Efter jul så flyttar jag till ett nytt rum. Lite dyrare, lite större, mycket fräschare och med egen dusch! Jag tänker helt enkelt låtsas som om den här tiden aldrig hände. Visst har det vart trevligt att ha en balkong. Visst kommer utsikten bli lite tråkigare. MEN jag kommer nu att kunna rulla runt på golvet (som man ju gör) och bara andas den fräscha luften.

När jag flyttade hit så behövde jag liksom sanera mitt rum innan jag flyttade in. Det var som om den tidigare hyresgäst dammsugit lite på golvet och struntat i att torka bort all annan skit. Och så tänker jag avhålla mig från att klaga om resten.

Jag tänker spendera dagen med att packa, både för resa och för flytt. Sen ska jag sätta mig på bussen utan dator. Inget jobb ska bli gjort de kommande 10 dagarna. Det är bestämt. Istället ska jag bara promenera runt och kanske fota. Och sedan efter att flytten är avklarad så ska jag bli en harmonisk ostressad person. Jag ska göra alla skoluppgifter med ett leende. Nästan.

Harmoni

Slutspurt på uppsatsskrivande innebär alldeles för lite sömn, dåliga matvanor, stress och ett väldigt omysigt rum. Jag har alltså spenderat dagen med att sova, promenera, långsamt städa, spela gitarr, koka supersoppa,och allmänt stressa ner.
 
Jag sitter också och beundrar min nya fotobok. Den som jag egentligen inte planerat skaffa men som på något lustigt vis blev alldeles gratis. Någon har varit lite för givmild med jul-rabattkoderna?
 
 
Hursomhelst använder jag den för att begrunda min framtid. Försöker hitta den där perfekta planen som gör allting ok. Tänker att om jag tänker tillräckligt duktigt så kan jag lyckas med den perfekta kärriären. Och om jag har en tillräckligt utförlig plan så kanske jag slipper all framtidsoro.

Tröttpeppen

Om man ignorerar faktumet att jag lyckats vända på dygnet nästan helt (tror det är fullmånen som spökar), så har det här varit en bra dag. Jag har fått gjort mycket. Gått en långpromenad, kollat på film, stekt bananpannkakor, redigerat bilder, beställt julklappsdelar, lyckats få en gratis fotobok, sammanställt gratis fotobok, köpt bussbiljetten som ska ta mig hem till julfirandet och sist men inte minst! fixat färdigt en mycket proffsig hemsida.

Just som jag tryckt på "publicera" knappen för hemsidan så lämnade jag liksom datorn och insåg hur trött jag var. Gick runt och började flytta på saker sådär som man gör när de behöver sluta vara i vägen för att man ska sova. Pratade för mig själv och sa saker som "fy fasen vad bra. många saker klara, yes. fan disken står kvar än. men ändå, mycket bra jobbat."

Behövde dela med mig av den tröttpeppiga känslan innan jag äntligen går och lägger mig. Den och länken till hemsidan. Webbsidan. Hemsidan. Ja det känns bäst.

http://rebeccahavedahl.wix.com/photography


Jag hoppas att den blir vackrare i framtiden, att den får en fräsig bakgrundsbild, att jag kan koppla en egen domän och plocka bort wix-reklamen.
 
Ett steg i taget!


Gillar den här bilden. Inte för att den är ett konstnärligt mästerverk, utan för att jag ser sådär skeptisk ut som jag tror mig se ut ibland. Mitt ansikte trivs där.
 

RSS 2.0