Jose-fin

Insåg att den här hamnat bland utkast istället för att bli publicerad. Det är en bild från förra fotograferingen med Josefin. Jag va lite långsam med att redigera men nu finns några till. Ska försöka ta mig till studion igen och fota lite high-key bilder när universum vill.
 

Händer

Försöker varva ner nog för att sova, men det känns som om jag glömt något, och alltså går det inte så bra. Jag har levt igenom en märklig vecka med många nya händelser och kanske är det de som spökar. Jag lät mina dagar bli sådär fullbokade som jag egentligen trivs med att de är. Egentligen. Men de resulterade i en något instabil helg. Jag tror egentligen att det är vintern som gör mig trött och att jag vant mig av vid att ha mycket för mig. Men det är ok, för nästa vecka ska bli bättre, mer lagom.

Ett tecken på att det är kaos i mitt huvud är väl när jag städar mitt rum väldigt ordentligt och det tre dagar senare ser ut som en nysning av disk och kläder. Där befinner jag mig nu, mitt i nysningen. Tänker att disken får min uppmärksamhet men att kläderna överlever i tvättpåsen ett tag till innan de flyttar till garderoben.

Det har hur som helst hänt bra saker i kaoset. Jag har spelat in två avsnitt av radio men två klassisar. Det sänds i skolradions webbspelare, torsdagar klockan 19.00, och läggs sedan upp som en poddversion på soundcloud. Vi må vara nya på hela radio-grejen, men det är en början. Det känns väldigt coolt att vara igång.
 
Jag har också varit med om det där som aldrig tycks hända. Alltså jag sökte ett jobb på platsbanken. Jag fick komma på intervju. Jag fick möta arbetsgivaren och imorgon ska jag få provjobba. Inget är ännu säkert, men det gör inget. Jag ska ta vara på provjobbandet och se till att lära mig av upplevelsen, och om jag inte får jobbet så ska jag vara lycklig över att i alla fall ha kommit så här långt. Men tills det händer ska jag vara positiv och tänka att jag kommer att få det! Det är ett jobb som receptionist och kundtjänstmedarbetare, och det verkar väldigt roligt :)

Så kanske är nervositeten anledningen att jag inte kan sova. Ska hursomhelst ge det ett till försök.
 
Ännu en bild stulen från min egen instagram. Längtar till våren och hoppas att den tar med sig fotopeppen.

Kasta all pasta på väggen

Stulen från min egen Instagram.


"Kasta all pasta på väggen och se vad som fastnar." Detta är tipset jag fick av min sjuka syster när vi pratade om det där med jobbsökande. Tänker att jag ska acceptera att mitt sanna kall är att bli en Lifecoach. Ska starta ett företag och erbjuda visdom om livet. Ska säga pasta-grejen i början av varje möte och avsluta med dominobrickorna och äggen i korgarna. Bild efter bild ska jag beskriva tills folk är övertygade om något, eller förvirrade nog att tro att allt blir bra. Det är så man gör.
 
Nej. Men jag söker i alla fall sommar- och extrajobb. Så att jag kanske får råd till en ny dator lagom tills den här rosslar sitt sista andetag. Fläkten är väldigt trasig, tangentbordet utsatt för några smulor för många, och resten bara glappar eller är segt. Sånt där som händer med en dator efter typ 7 människo-år.
 
Vill också hitta på massa nya saker. Ska skriva och fixa i skoltidningen, börja sända studentradio, fota människor och så klart plugga också. Men känner ändå att jag vill jobba också. Skaffa lite erfarenhet och bli bättre på saker som man blir bättre på när man jobbar. Det är viktigt med tydliga mål här i livet.
 
Vill också förbereda inför en sommar av många äventyr, och med det menar jag upptäcksfärder, promenader vid strömmen, bussresor till det som kallas havet här i norr och intensiva bokläsningssessions i skogen (om det finns någon alls här). För jag har ju aldrig varit i Norrköping på sommaren. Vill jobba massa också, så att jag har dagar fulla med massa människomöten och kvällar med fruktansvärt harmoniska picknickar.
 
Sen i slutet vill jag hälsa på Brighton, som saknar mig hemskt mycket. Eller så vill jag bo där jämt.

Har helt enkelt tröttnat på vintern nu. Uppskattar inte riktigt snön längre. Den här vintern har inte varit så bra som de brukar vara.

Och trots att jag inser att många av mina inlägg blir lite virriga så vill jag nog bli bättre på att blogga, eller i alla fall skriva. Eller inte bättre, men oftare. Annars går det ju inte att reda ut tankarna.

En riktigt nära bild på en lampskärm

 
Det känns som om min fotokärriär har nått ett lågvattenmärke. Tvingade mig själv att ta upp kameran och ta en bild. Men eftersom vinterns seghet har attackerat min själ så slutade det med en bild av min lampskärm. Mer spännande än så blev det inte idag.
 
Jag och Lucy, min kamera, har ju inte riktigt kommit över dagen vi inte kom in på fotohögskolan. Inte för att jag blev förkrossad, utan för att jag och Lucy inte riktigt litat på varandra sen dess. Bilderna till ansökan blev inte som jag tänkt mig, ens innan jag fick besked. Det har blivit för många, för långa fotopauser. Så nu får jag väl slå mig ner med kameran och tala ut. Vi får tvinga oss själva att gå ut och fota, tvinga oss att spendera mer tid i photoshop. Annars stannar utvecklingen upp. Annars tappar vi alla skills.
 
Så jag ska sätta upp bilden av lampskärmen på väggen och låta den påminna mig om att värre än sådär kan det i alla fall inte bli.

Nu ska jag spendera lite kvalitétstid med Lightroom och Josefins ansikte. Yosh!

RSS 2.0