Helgfrukost
Efter ett par kaotiska veckor med mycket plugg, olyckor, sjukdomar och kaos så kändes det väldigt bra att få en alldeles vanlig lördag nu. Igår natt så städade jag nästan hela rummet så jag vaknade upp till en bättre atmosfär än vad som funnits på länge här inne. Jag klev upp innan väckarklockan ringde och gjorde iordning bananpannkakor med hallon och kvarg (som fortfarande är läskigt men som jag äntligen vågat testa).
Jag borde införa en helgfrukost-regel i mitt liv. För det är en sån där som skulle finnas med i min definition av lycka.
Visst säger jag detta ofta, men jag borde också bli bättre på att blogga. Man ska inte ta allting så satans seriöst.
Jag har också skaffat en ny telefon! Iphone 6 för att vara specifik. Det fanns ett riktigt bra erbjudande på mitt abonnemang så jag lät det hända. Så nu tänker jag lägga upp random bilder jag tagit, starting with the bananpannkakor (ja, en matbild :p) och lyckan över att vakna till solsken representerad genom en bild på min matta.
"Punks are, by one reckoning, the asian monks of our society. At their best, they have renounced the bougeois world in order to instruct the rest of us in the deceptions of desire and the illusory nature of the material world".
Från: A new approach to subculture theory. En av texterna till en litteraturuppgift förra veckan. I had to share ^^*
Olyckor och Yrkesskador
Sitter hemma hos syster i Stockholmia. Här i hennes lägenhet finns en liten fluffig pippi, Ikki, men också en väldigt trevlig macdator. När jag sitter här och skriver vill jag skylla all min skrivkramp på mitt egna omysiga tangentbord, för här bara flyger tankarna ner i tangenterna. Fort går det, när man inte måste stoppa flera gånger varje mening för att fylla i de bokstäverna som inte hängde med. Lite beror på att datorn min är gammal och låter som dödsrosslingar, och lite beror på kaksmulor. Jag har ingen aning om hur de har hamnat där.
Den här veckan har varit lagom traumatisk. Jag har för allt i världen försökt ställa in skallen på uppsatsskrivar-mode. Men för mycket annat har snurrat. Sedan var jag med om en trafikolycka. För så får det tydligen kallas trots att det bara var jag och cykeln inblandade :P Egentligen så var det en väldigt mild olycka, om man tänker på vad som skulle kunna ha hänt. Jag rullade ner för en backe på väg från skolan. Jag kikade så att det inte var någon annan på gatan, och brydde mig inte riktigt om att bromsa eftersom det var så härligt att flyga fram. Sen visade det sig förstås att det var en stor grop i vägen. Det märkte jag. Ena sekunden flög jag, andra gled jag på grusig mark tillsammans med cykeln. När jag stannar är det första jag gör att kolla runt, vem såg!?, och först när jag lugnat mig med att jag i alla fall inte hade någon publik så börjar jag dra cykeln ur vägen för eventuella bilar.
När jag föll och bröt foten för nåt år sen så var jag övertygad om att det skulle gå över; jag ringde mor min och frågade vilka åtgärder jag skulle behöva vidta för att kunna arbeta nästa dag. Den här gången försökte jag vara bättre på att känna efter om jag skadat mig. När en snubbe gick förbi så sa jag helt övertygat att nej, jag är lite shockad, men jag har inte skadat mig. Oj så fel jag hade, haha :P Jag hade en äcklig grusfylld grop i benet.
Den här veckan har varit lagom traumatisk. Jag har för allt i världen försökt ställa in skallen på uppsatsskrivar-mode. Men för mycket annat har snurrat. Sedan var jag med om en trafikolycka. För så får det tydligen kallas trots att det bara var jag och cykeln inblandade :P Egentligen så var det en väldigt mild olycka, om man tänker på vad som skulle kunna ha hänt. Jag rullade ner för en backe på väg från skolan. Jag kikade så att det inte var någon annan på gatan, och brydde mig inte riktigt om att bromsa eftersom det var så härligt att flyga fram. Sen visade det sig förstås att det var en stor grop i vägen. Det märkte jag. Ena sekunden flög jag, andra gled jag på grusig mark tillsammans med cykeln. När jag stannar är det första jag gör att kolla runt, vem såg!?, och först när jag lugnat mig med att jag i alla fall inte hade någon publik så börjar jag dra cykeln ur vägen för eventuella bilar.
När jag föll och bröt foten för nåt år sen så var jag övertygad om att det skulle gå över; jag ringde mor min och frågade vilka åtgärder jag skulle behöva vidta för att kunna arbeta nästa dag. Den här gången försökte jag vara bättre på att känna efter om jag skadat mig. När en snubbe gick förbi så sa jag helt övertygat att nej, jag är lite shockad, men jag har inte skadat mig. Oj så fel jag hade, haha :P Jag hade en äcklig grusfylld grop i benet.
Väl inne på akuten så gjorde det fortfarande inte så ont. Däremot var det obehagligt när de bedövade och "tandborstade" såret rent. Jag gjorde mitt bästa för att inte fundera på hur det såg ut (att ha en livlig fantasi är inte alltid positivt), och läkaren säger glatt saker som "den här gången skätte jag inte så mycket blod på mig själv"!
Sedan släppte bedövningen och alla blåmärken dök upp. Men eftersom jag inte hade hjälm så hade det ju kunnat vara ganska mycket värre. Fick inte ens skrapsår på händerna. En relativt mild olycka :)
Sedan släppte bedövningen och alla blåmärken dök upp. Men eftersom jag inte hade hjälm så hade det ju kunnat vara ganska mycket värre. Fick inte ens skrapsår på händerna. En relativt mild olycka :)
