Radion brusade, gav ifrån sig sin sista melodi från vår stad. Du bytte till skivan vi båda kunde utantill vid det laget. Hettan hängde tungt på biltaket och hotade att krossa oss, men vinden från det öppna fönstret kom till räddning. Den tog tag i mitt hår som blev allt rufsigare.

Jag satt med benen uppdragna mot instrumentbrädan med min bok i knäet. Jag försökte rita av landskapet vi åkte förbi. Träden som blev suddiga i farten, gräset som gulnade ju längre vi kom. Jag försökte rita av dig, hitta dig där i pappret bland all blyerts.

I baksätet stod min väska, och i bakluckan låg din. Vi skulle stanna vid den lilla affären innan vi kom fram till stugan. Vi skulle köpa mat och jordgubbar. Vi skulle bära in våra saker och sedan skynda oss till sjön, kanske ta en promenad innan mörkret föll. Sedan skulle vi lägga oss på det lilla köksgolvet och lyssna på tystnaden.

Jag minns att solen flimrade mellan trädtopparna när skogen blev tätare. Det var första lediga dagen av sommar, och vi var nästan framme vid stugan. Jag minns att jag försökte fånga strimmorna av ljus med händerna när de landade på dina ben. Jag minns att du log åt mig.

Det sista jag minns är det öronbedövande ljudet.