Idag vaknade jag upp till en irriterad högljudd röst som delade ut order. Till min bestörtning insåg jag att det var mig den pratade med. Sen försvann den. Bra, men det kändes som om det var någonting den sa som jag borde komma ihåg.

Oj, där va den igen och väckte mig. Jag har inte gjort vadå än? Plockat ur diskmaskinen? Nej, det är klart jag inte har, jag sover ju. Rösten berättade att den ska åka iväg till... något ställe? Ok.

Jag gick upp. Hämtade mig en näringsrik frukost (pizza och cola) och satte mig sedan för att se på svampbob.

Jag gjorde en mental lista för saker som ska vara avklarade innan dagen var slut. Vad som är förvånande är att jag inte hade så mycket emot att sätta igång. Det ska tvättas, omorganiseras i garderob, städas, göras i alla fall en läxa.

Sedan inser jag med lite hjälp av min omgivning och personer runt omkring mig att den här dagen suger. Och vips, jag har ingen som helst lust att göra de där sakerna.

Så nu när jag har spenderat hela dagen med att vara en typisk tonåring (arg, tyken och oeffektiv) har jag desto mer att göra nu på kvällen. Jag ska tvätta och göra läxan. Minst.





Jag vill inte ha jul just nu. Det är alldeles för mycket att göra. Ge mig sensommaren igen. Tidig höst. Precis då när man fortfarande kunde bada men när man inte dog av värmen.