Jag har kommit på för ett tag sen nu att det ju aldrig funnits ett folk som är så beroende att att kommunicera och hålla koll på varandra som nu. Bara tänk dig, nästan varje samtal idag börjar med "Hej", och sen de två standardfrågorna, "Hur mår du?" och "Vad gör du?". Ofta menar vi det inte ens. De är artighetsfraser, invanda fraser, eller kanske ett desperat sökande efter något att prata om då vi redan pratat sönder allt annat.

Egentligen tänkte jag aldrig skaffa facebook. Det orkar vi inte med. Men när man skaffat det är man fast. Nu går jag in en gång om dagen, missar max en dag åt gången. Annars kanske jag har missat något. Annars kanske mina stackars virturella fiskar har dött :O

Idag skryter företag om att "vi är med dig vart du än är". För ett par stackars vilsna själar är det så. De stackarns som springer runt med sina stora mobilskärmar under näsan och står under konstant bevakning. Å andra sidan kan man bevaka också.

Man går aldrig vilse igen i alla fall. Och man vet alltid vilken vecka det är. (www.vecka.nu) xD