Jag tror inte att någon som trillat in här har missat att jag gillar foto. Men egentligen så föredrar jag oftast att fota analogt, och det syns ju inte så ofta här. Jo visst, jag älskar fortfarande min digitala kamera och oftast är det mest praktiskt att fota med den. Men när prestationsångesten smyger sig på så behöver jag kunna släppa kraven och leka lite. Med den analoga kameran kan man inte se resultatet med en gång, och bland händer det grejer utom ens kontroll. Oavsett hur väl man håller koll på ljuset och inställningarna så blir det inte alltid som man tänkt sig. Det blir det inte digitalt heller, men då kan man ju fixa det som är fel.

 

Bilderna nedan är alla analoga bilder som inte riktigt blev som det va tänkt, på grund av inställningar, misstag, trasig utrustning eller bara lek och experiment. Men jag gillar dem ändå, och för att.

 

Det är också kul att få se gamla bilder som blivit bortprioriterade innan. Typ som bilder på glada dansande människor under en mini-festival i göteborg för några år sedan (bilden ovan). 

Åkte till studion i Linköping med Josefin igår och lekte i studion i flera timmar. Ville fota vårbilder. Men eftersom vi hittade en låda rödfilter så blev det lite eld me. ^^*

Hittade den här. Den kommer från boken jag skrev i för två år sedan. Fastän det inte snöar så är det samma känsla nu.

---

 

Jag tänker på krokusarna utanför dörren, känner solen genom gardinen. Så jag reser mig och plockar fram mina jeans och mina rutiga tygsneakers. Det får vara hur kallt det vill. När krokusarna tittar fram, då är det vår, jag bara vet det. Det är därför jag älskar krokusar.
 
Men när jag öppnar dörren och tar mitt första steg ut i världen märker jag det. Foten står i snö. Ett lager som är flera centimeter tjockt. Jag suckar och ser på rabatten till höger om dörren. Krokusarnas gröna stjälkar och blad sticker fram från under snön. Så jag blundar, andas djupt i den kyliga luften. Efter en stund märker jag att solen värmer på mitt ansikte, trots att det är kallt.
 
Jag vänder om och byter till kängorna. Det gör inget längre.

 

 

 

Efter lite för många superstressiga veckor så fuskar jag till mig en lugn stund genom att skita i att laga mat och äta frukostmat istället. Just nu vill jag bara ta ledigt en vecka så att jag kan hinna umgås med vänner, städa mitt rum, öva på att göra filmer i premiere och spendera lite kvalitétstid med min vägg. Idag tittade vi igenom gruppens musikvideor från filmboxen i skolan och jag blev väldigt inspirerad att gå ut och fota.

 

Imorgon ska jag jobba, men det känns ok för att det i alla fall inte blir någon hemläxa eller något man fortsätter fundera på supermycket när man kommer hem på kvällen.

 

På lördag har jag en fotografering i studion i Linköping, och har sett fram emot den i typ en vecka nu. Tror jag behöver tänka på ett lite annat vis och grotta in mig i ett projekt som inte känns som skolarbete.

 

Jag har också sökt massa roliga kurser, och visst det verkar lite onödigt kanske när jag just klagat på att jag har för mycket att göra, men vill hålla möjligheten öppen. Och jag bestämde mig för att utmana mig själv och se om jag kunde komma in på en utbildning i bildbehandling, så jag lade ner väldigt mycket tid på att redigera och skriva på min ansökan. Sen går jag in för att ladda in den och inser att de också vill ha ett läkarintyg på normalt färgseende, så det slutade ändå med att jag inte skickade den. Onödigt kanske. Eller bra övning. Vet inte.

 

Ibland tar det lite tid att bearbeta alla analoga bilder, så jag bestämde mig för att försöka fota in negativen i kameran. Tejpade upp dem på fönstret, ställde upp stativet och försökte fota i jämnt ljus denna molniga dag. Nu i efterhand så inser jag att det kan ha sett märkligt ut för grannarna på andra sidan gatan. Hoppas att de spenderar sin tid ute i solen. Till skillnad från mig som planerat en promenad hela dagen, men suttit fast vid photoshop.

 

Kvalitén är ganska sorglig men får i alla fall se bilderna. :)

Visst säger jag detta ofta, men jag borde också bli bättre på att blogga. Man ska inte ta allting så satans seriöst.

Jag har också skaffat en ny telefon! Iphone 6 för att vara specifik. Det fanns ett riktigt bra erbjudande på mitt abonnemang så jag lät det hända. Så nu tänker jag lägga upp random bilder jag tagit, starting with the bananpannkakor (ja, en matbild :p) och lyckan över att vakna till solsken representerad genom en bild på min matta. 

"Punks are, by one reckoning, the asian monks of our society. At their best, they have renounced the bougeois world in order to instruct the rest of us in the deceptions of desire and the illusory nature of the material world".

Från: A new approach to subculture theory. En av texterna till en litteraturuppgift förra veckan. I had to share ^^* 

Sitter hemma hos syster i Stockholmia. Här i hennes lägenhet finns en liten fluffig pippi, Ikki, men också en väldigt trevlig macdator. När jag sitter här och skriver vill jag skylla all min skrivkramp på mitt egna omysiga tangentbord, för här bara flyger tankarna ner i tangenterna. Fort går det, när man inte måste stoppa flera gånger varje mening för att fylla i de bokstäverna som inte hängde med. Lite beror på att datorn min är gammal och låter som dödsrosslingar, och lite beror på kaksmulor. Jag har ingen aning om hur de har hamnat där.

Den här veckan har varit lagom traumatisk. Jag har för allt i världen försökt ställa in skallen på uppsatsskrivar-mode. Men för mycket annat har snurrat. Sedan var jag med om en trafikolycka. För så får det tydligen kallas trots att det bara var jag och cykeln inblandade :P Egentligen så var det en väldigt mild olycka, om man tänker på vad som skulle kunna ha hänt. Jag rullade ner för en backe på väg från skolan. Jag kikade så att det inte var någon annan på gatan, och brydde mig inte riktigt om att bromsa eftersom det var så härligt att flyga fram. Sen visade det sig förstås att det var en stor grop i vägen. Det märkte jag. Ena sekunden flög jag, andra gled jag på grusig mark tillsammans med cykeln. När jag stannar är det första jag gör att kolla runt, vem såg!?, och först när jag lugnat mig med att jag i alla fall inte hade någon publik så börjar jag dra cykeln ur vägen för eventuella bilar. 

När jag föll och bröt foten för nåt år sen så var jag övertygad om att det skulle gå över; jag ringde mor min och frågade vilka åtgärder jag skulle behöva vidta för att kunna arbeta nästa dag. Den här gången försökte jag vara bättre på att känna efter om jag skadat mig. När en snubbe gick förbi så sa jag helt övertygat att nej, jag är lite shockad, men jag har inte skadat mig. Oj så fel jag hade, haha :P Jag hade en äcklig grusfylld grop i benet.

 

Väl inne på akuten så gjorde det fortfarande inte så ont. Däremot var det obehagligt när de bedövade och "tandborstade" såret rent. Jag gjorde mitt bästa för att inte fundera på hur det såg ut (att ha en livlig fantasi är inte alltid positivt), och läkaren säger glatt saker som "den här gången skätte jag inte så mycket blod på mig själv"!

Sedan släppte bedövningen och alla blåmärken dök upp. Men eftersom jag inte hade hjälm så hade det ju kunnat vara ganska mycket värre. Fick inte ens skrapsår på händerna. En relativt mild olycka :)

Försöker varva ner nog för att sova, men det känns som om jag glömt något, och alltså går det inte så bra. Jag har levt igenom en märklig vecka med många nya händelser och kanske är det de som spökar. Jag lät mina dagar bli sådär fullbokade som jag egentligen trivs med att de är. Egentligen. Men de resulterade i en något instabil helg. Jag tror egentligen att det är vintern som gör mig trött och att jag vant mig av vid att ha mycket för mig. Men det är ok, för nästa vecka ska bli bättre, mer lagom.

Ett tecken på att det är kaos i mitt huvud är väl när jag städar mitt rum väldigt ordentligt och det tre dagar senare ser ut som en nysning av disk och kläder. Där befinner jag mig nu, mitt i nysningen. Tänker att disken får min uppmärksamhet men att kläderna överlever i tvättpåsen ett tag till innan de flyttar till garderoben.

Det har hur som helst hänt bra saker i kaoset. Jag har spelat in två avsnitt av radio men två klassisar. Det sänds i skolradions webbspelare, torsdagar klockan 19.00, och läggs sedan upp som en poddversion på soundcloud. Vi må vara nya på hela radio-grejen, men det är en början. Det känns väldigt coolt att vara igång.

 

Jag har också varit med om det där som aldrig tycks hända. Alltså jag sökte ett jobb på platsbanken. Jag fick komma på intervju. Jag fick möta arbetsgivaren och imorgon ska jag få provjobba. Inget är ännu säkert, men det gör inget. Jag ska ta vara på provjobbandet och se till att lära mig av upplevelsen, och om jag inte får jobbet så ska jag vara lycklig över att i alla fall ha kommit så här långt. Men tills det händer ska jag vara positiv och tänka att jag kommer att få det! Det är ett jobb som receptionist och kundtjänstmedarbetare, och det verkar väldigt roligt :)

Så kanske är nervositeten anledningen att jag inte kan sova. Ska hursomhelst ge det ett till försök.