Hittade den här. Den kommer från boken jag skrev i för två år sedan. Fastän det inte snöar så är det samma känsla nu.

---

 

Jag tänker på krokusarna utanför dörren, känner solen genom gardinen. Så jag reser mig och plockar fram mina jeans och mina rutiga tygsneakers. Det får vara hur kallt det vill. När krokusarna tittar fram, då är det vår, jag bara vet det. Det är därför jag älskar krokusar.
 
Men när jag öppnar dörren och tar mitt första steg ut i världen märker jag det. Foten står i snö. Ett lager som är flera centimeter tjockt. Jag suckar och ser på rabatten till höger om dörren. Krokusarnas gröna stjälkar och blad sticker fram från under snön. Så jag blundar, andas djupt i den kyliga luften. Efter en stund märker jag att solen värmer på mitt ansikte, trots att det är kallt.
 
Jag vänder om och byter till kängorna. Det gör inget längre.