Jag är för trött för att göra läxa men inte för trött för att leka i lightroom. Kan knappt fokusera på skärmen längre fastän klockan inte är supermycket.

 

Jag har kommit till en punkt där jag så smått börjat förbereda mig på att åka hem. Jag saknar mitt götet och mitt folk. Jag kommer att vara ledsen när jag måste åka härifrån men jag längtar hem just nu. Hem till filmjölken och colaferraribilarna.