Jag är för trött för att göra läxa men inte för trött för att leka i lightroom. Kan knappt fokusera på skärmen längre fastän klockan inte är supermycket.

 

Jag har kommit till en punkt där jag så smått börjat förbereda mig på att åka hem. Jag saknar mitt götet och mitt folk. Jag kommer att vara ledsen när jag måste åka härifrån men jag längtar hem just nu. Hem till filmjölken och colaferraribilarna.

Jag har spenderat mitt påsklov mest med att utforska platser, och såklart läsa massa böcker. Alltså har jag äntligen fått reda på vad grejen var med petuniorna i den första delen av Liftarens guide till galaxen. Och alltså är mitt liv numera nästan komplett. Nästan, för det finns minst en och en halv bok kvar att läsa.

 

Jag behövde berätta.

 

Förutom det tänkte jag lägga upp några av vårens obligatoriska vårbilder. Valde de här två för att jag tänkte på min mor när jag tog dem. Hon gillar tulpaner, och rosa. Speciellt rosa. :)

 

Min skola bryr sig om mig och vad jag äter. Därför har vi fått sitta igenom tre föreläsningar om närngslära av samma föreläsare. Den första lärde oss att choklad och kaffe är ondska. Hon berättade att människor inte är menade att vi människor inte är menade att vara mätta jämt. Det är bra att svälta sig ibland. Det är naturligt och nyttigt. Det var så vi levde från början, du vet den där tiden när allas våra livslängder var många år kortare. Hon gjorde duktigt reklam för 5-2 dieten som en enkel lösning på alla problem, utan att berätta alla de miljoner små deljer som man behöver ha koll på innan man funderar på att ge sig in i den.

 

Under föreläsning nummer två fick vi lära oss om hur vi kunde applicera de fem kinesiska elementen på våra matvanor. Jag tror helt och fullt på att de fem elementen kan appliceras på mat. Jag tror att man bör plocka ut de delar man tycker att man kan ha nytta av, och använda dem där de kan behövas. Jag tror helt och fullt på att vi kan påverkas av färger runt omkring oss. Men när någon säger till mig att jag ska äta mat efter färg och inte vilka näringsämnen som är i den, då börjar jag undra. När någon säger till mig att sjukdomar kan botas med färger, då börjar jag fråga. Och när någon säger till mig att jag har astma för att jag lurats av västerländsk medicin, för att jag inte ansträngt mig nog med att äta mat och bära kläder av en viss färg, då blir jag arg. När någon ignorerar argument byggda på fakta för att de inte har några sanna svar, då ger jag upp.

 

Den tredje föreläsningen gick jag inte på. Men tydligen är tomater också ondska. Trots att de listats som en av 10 nyttigaste frukter och grönsaker. Inga argument gavs. Inga frågor besvarades.

 

Med detta vill jag bara påpeka att ingen typ av mat är bra. De kommer alla ha ihjäl dig. Om du äter ett ton. Vatten kan du också dö av om du dricker för mycket.Vilken typ av mat som helst kan vara den nyttigaste för dig om det är det näringsämnet du behöver just då.

 

Jag tror inte att någon mår bra av att sitta igenom någon av de där föreläsningarna. Men jag tror på ett allmänt intresse för mat och näringsämnen. Jag tror på att läsa böcker och på att googla. Jag tror på att lyssna på flera åsikter innan man bestämmer sig för bestämt.

 

Jag hörde att de just ändrat rekommendationerna för hur mycket frukt och grönsaker vi bör äta varje dag för att få i oss nog med C-vitamin. Saker ändras. Rekomendationer ändras. Folk har fel och ingen expert är expert på dig. Du kan inte bota en förkylning med en lila tröja om du inte verkligen verkligen tror.

Imorgon reser jag till London. Det är bara över dagen, men det är så många små detaljer med biljetter och tider och platser som ska passa ihop med varandra. Så jag tänker mer på det just nu än att jag ska träffa min syster, att jag ska gå på konsert med henne och Malin, och att jag ska ha supertrevligt.

 

Eftersom jag är stressad och eftersom det verkligen hade hjälpt att gå och lägga sig tidigt och vara utvilad imorgon så har jag bestämt mig för att nogrannt kolla igenom samtliga plagg i min garderob och laga de som är sönder. Jag gör det mycket ordentligt och de kommer aldrig gå sönder på samma ställe igen. Synd bara att det ser ut som ett mindre sytrådskrig.

 

Jag märker att jag sitter i ett virrvarr av trådar och gömda små nålar. Tiden har gått. Det är sent. Jag har inte bestämt vad jag ska ha på mig, jag har inte hittat londonkartan, jag har inte packat ner mina saker och jag har inte listat ut när jag behöver gå upp. Som vanligt. Och som vanligt bearbetar jag paniken med hjälp av bloggande. Finfint.

Idag har jag vandrat sönder ett par sprillans nya strumpor. Jag har fått fyra flisor i handen som resultat av strandklättring (yeah, it's a thing here); två som fortfarande är kvar. Ändå säger jag att det var en bra dag. Det kändes som sommar. Jag och Erika pratade i timmar. Det var varmt nog att sitta nere vid havet. Vi åt glass och drack kaffe. Omnomnom.

 

Nu sitter jag med ett par trötta ben och en smärtande hals. Försöker lindra halsen med halstabletter och nästanvarmt vatten. Det går sådär.

 

Jag vill skapa ett bibliotek av platser och promenader. På en hylla ska alla mina caféer finnas. Jag ska spara gatorna i Wien, Parken i Taizé, skogen i Nässjö, hösten i Sala, Kårholmens klippor och Lerums sjöar. Jag vill spara den lilla gömda stranden på Fårö i ett liten bortglömd hörnhylla. Långt inne i biblioteket ska det finnas stora mjuka soffor så man kan slå sig ner och minnas sig till vilken plats som helst. Där ska finnas hörlurar med alla ljud som får mig att må bra. I källaren ska jag spara ett skafferi av alla smaker; en flaska med vatten för varje plats så att man minns hur det smakade att vara törstig efter en dag av roliga saker. Till och med det bruna vattnet från Fårö.

 

Sen vill jag skapa nya platser som jag önskar fanns. Jag vill hämta huset jag nästan minns och ställa det i Sjövik. Jag vill spela på flygeln som ska stå i det halvcirkelformade rummet så att man kan spela och se ut över sjön genom de stora fönstren.

 

Sen ska jag spendera resten av mitt liv med att samla nytt till mitt bibliotek. Utan paniken man känner när man vet att man inte kan stanna på en plats för evigt.

Överallt finns skyltar som säger att man inte ska röra någonting. Men varför är sängen så fluffig om man inte får peta på den och varför lyser allt så färgglatt om jag inte får röra vid det? Varför är taket så fantastiskt vackert om jag inte får fota det? The Royal Pavilion, modern masstortyr.

 

Promenerade med kameran ner till vattnet och in till Brighton idag. Hela stranden var täckt av stenar och snäckor. Såg ut som botten i ett superstort akvarie, inte som något som finns på riktigt. Ska stjäla med mig några stycken nästa gång.

Ska försöka skriva fort, för internet brukar fungera felfritt i ungefär 3 minuter. Har just varit på karaoke kväll i skolan. Efter en halvtimmes plågsam tystnad började folk sjunga grejer. Jag sjöng 3 fantastiska låtar, men aldrig ensam. Yellow submarine, woho! If you wanna, av Spcegirls och såklart Under the sea. Mycket viktigt.

Har börjat komma in i schemat litegrann nu. På mornarna har vi engelskalektioner, ibland följt av "Lectures" om olika intressanta ämnen. Vissa dagar har vi "English trough..." där jag valt speaking. Och på eftermiddagarna har vi fler lektioner, information eller "English plus..." där jag valt Brittish culture. Nästa period ska jag läsa foto. För att de har ett fotolabb! Sen får vi se om jag kan få använda det utanför lektionstid om jag behöver. Fast är ju egentligen inte här för att stänga in mig i ett mörkt utrymme med kemikalier. Tänkte bara fota och framkalla rullarna liksom, för att jag inte vågar ta med dem på flyget. Kanske finns det ett photography society med engelskt folk? Så gör man två flugor på smällen.

 

Saker har helt enkelt börjat lägga sig till rätta litegrann så att man hinner tänka mellan svängarna. Imorgon står en fotopromenad på schemat (bara mitt eget alltså). Vi slutar efter lunch så jag ska vandra runt och fota Portslade. Brighton får bli i helgen. På söndag har The Royal Pavilion gratis inträde (händer en gång om året), så då kanske det blir foton av den också. Vi får se. Och vi får se om jag kan få tag på vettig och billig film så jag kan fota lite analogt också. ^^*

 

Jag försökte ta med kameran ikväll. Till karaokekvällen av alla ställen. En enda mörk bild blev det av det (lägger upp i helgen). Ska göra bättre ifrån mig imorgon OM det inte regnar. Det gör det här. Hela tiden.

Jag skriver numera officiellt från England, mer specifikt Portslade som ligger precis utanför Brighton. Det har varit sjukt svårt att svara på sms och meddelanden eftersom jag inte riktigt löst allt med telefon och internet än, och idag har varit ett väldigt fullbokad dag, men kommer att få mer tid att lösa grejer nu i veckan.

 

Har idag börjat på en fantastisk skola med massor av trevliga människor. De flesta svenska eleverna kände varandra sen innan eftersom de pluggat på visingsö tillsammans som en slags förberedelse inför England. Väldigt läskigt att gå in i ett nytt klassrum och så känner alla redan varandra. Trodde det var något slags möte dagen innan som jag missat eller att jag var på fel plats. Men till slut hittade jag folk som verkade lika förvirrade över detta som jag.

 

Efter skolan åkte några av oss in till Brighton för att kolla runt. Vi åkte i en typisk Englands-buss. Alltså röd med två våningar. Älskar bussarna <3 Fast de stannar ju på fel sida av vägen så det är inte alltid lätt att hitta rätt :P

 

Kollade bland annat runt i en väldigt stor mataffär med massor av märken jag inte känner igen. Där fanns ingen filmjölk och yoghurten säljs i stora gräddfils-burkar. Men till slut fann jag vad jag skulle ha. Gick också in och kikade på det legendariska Primark. Där fanns så många väldigt trevliga ryggsäckar för under 10£. Kollade inte runt så jättemycket bland kläderna men jag tror att jag kommer att behöva en till väska på hemvägen. Jag har också hört att det ska finnas större skostorlekar här. Jag kanske aldrig åker hem.

Har inga foton av någonting än men på fredag slutar vi innan det blir mörkt så då ska vi promenera runt och fota lite.

I kursen visuell kommunikation var en av uppgifterna att fota hur man ser på sitt hem. Eftersom jag flyttat runt en del de senaste åren så har jag skapat mig ett hem där jag hamnat. Mitt hem är där jag placerar mina saker, och just nu är det mesta packat i flyttlådor och en gigant resväska (som inte är med i bild). Då blev bilden såhär :P Supertjusigt. Jag har inte fått lov att redigera mer än att göra bilden svartvit.

 

 

Jag har aldrig riktigt fått klart för mig varför det är enklast att skriva blogginlägg när man är som mest stressad och när man har som minst tid, när jag nästan aldrig känner för att blogga när jag har all tid i världen.

 

Är det så här jag hanterar stress och press? Är det helt enkelt då jag har tillräckligt mycket snurrande i huvudet för att känna ett behov av att skriva bort litegrann? Försöker jag fly undan mitt ansvar? Eller är det min självdestruktivitet som får mig att slösa bort dyrbar tid? Jag vet inte. Men det känns ganska lagom nu när jag tar min frukostpaus (har varit vaken sen sist det var eftermiddag när det nu var men det är ändå frukost). Lagom att skriva på oviktiga saker så att man inte slutar skriva. För då kanske man inte kommer igång med att skriva på läxan sen igen?

 

Hur som helst, för att nu återgå till det viktiga. Den fantastiska mackan. Jag får nästan impulsen att bryta mot alla regler och skriva: Den FANTASTISKA mackan!!! Så som de gör i mail ibland. Sådana där jobbiga mail. Aldrig tidigare har jag kunnat se mig in i en situation som kräver det. Inte ens nu, egentligen. 

 

Nej, men seriöst. Det var en helt vanlig brödbit av ett särskilt gott bröd. inhandlat idag (som i igår för dem med normal dygnsrytm). På den fanns vanligt smör. Men eftersom jag har sovit äckligt lite det senaste (jävla plugg) så smakade mackan allt annat än vanligt. Den var jättegod. Sådär så att en tår nästan lade sig i ögonvrån. Och det kändes helt enkelt så skönt att veta att när du har så jävligt mycket att göra så att du knappt har tid att sova, och när du måste plugga hela natten på grund av dåliga livsval, så kan du i alla fall äta de godaste mackorna i ditt liv.

Jag ska nu gå och smaka på mitt uppvärmda kaffe och se om också det kan smaka acceptabelt. Vi ses i framtiden, om jag överlever.

Egentligen ville jag skriva ett sånt där peppigt inlägg med bilder från året som gått. Men jag gör ju aldrig det för jag har aldrig tålamod nog. I år är jag bara sur på att det är nyår. För att jag är sjuk. För att min årliga Ben'N'Jerry's glass inte kommer att smaka lika bra som den brukar. För att det inte finns någon snö. För att raketerna väcker mig när jag försöker sova och mest för att jag inte kunde åka till Kalmar och fira med Frida som jag hade tänkt

 

Men allt till trots så tror jag på år 2014. Jag fick ett mail idag från familjen jag ska bo hos i England och plötsligt kändes det så verkligt att jag äntligen ska åka iväg. Sen är det sommar och jag ska få jobba på ett roligt jobb på en fantastisk plats. Det är också året jag på riktigt jag ska försöka komma in på högskolor. Jag vet in om jag kommer in eller inte, men det ska bli kul att sätta igång.

 

Nu ska jag göra något slags försök till att bli nyårsfin. Sen ska jag välkomna det nya året sittandes i en soffa begravd i filtar.

Jag sitter nu och äter pannkakor till frukost (värt att rapportera, för jag älskar pannkakor) och jag förbereder mig, efter ett fåtal timmars sömn, på att ge mig ut i världen. Ut i kylan. Ut i regnet. Det som verkar så fruktansvärt omöjligt när man ligger under täcket. Man vänder sig om och undrar: Om det inte är tänkt att jag ska bo här, varför är det då så mysigt och varmt!? Sann morgonilska.

Men så vet jag ändå att när jag väl tar mina första kliv ut så gör jag det i michelingubbejackan. Även om det inte är 20 minusgrader, även om det inte är snöstorm, så finns michelingubbejackan där. För andra året i rad följer den mig på äventyr i Stockholm. Önska oss lycka till!

För att hålla på traditionen så sitter jag nu och bloggar istället för att packa mina väskor (eller typ sova). Den här gången bär det av till huvudstaden. Ett spontant beslut fattat på grund av att en mycket söt liten hund behöver hundvakt. Lovar dyrt och hederligt att lägga upp en bild på vovven i fråga.

Egentligen är väskan nästan packad. Full raggsockar står den där nu när jag pausar framför musikhjälpen. Fattar inte riktigt att det är i Göteborg. Jag har ju vart där ett par gånger och sett glasburen på riktigt. Det är så mysigt med coola människor som gör bra saker. Det är också coolt att se hur de jobbar med ljudtekniken och kamerorna. Annars brukar ju kamerorna bara magiskt flyga runt men när jag var där var det människor som höll i dem. Knäppt.

Och hallå. Trumsetet. Det är en liten svart platta med rutor på. Hur träffar de rätt? Jag träffar knappt rätt på ett vanligt trumset.

Ska hur som helst fortsätta lyssna hela vägen tills det slutar imorgon. Kanske sover jag samtidigt, men ändå.

Idag är det ingen vanlig dag för idag är det Fröken Sardins födelsedag.

I år kom snön med en storm. Och en hel dag var perfekt med vind, regn och muller. Man kan inte göra annat än att lyssna. Jag har en bok framför mig nu som en slags ursäkt men jag kan inte sluta fundera på hur man kan fånga vädret utanför på bild. Hur fotar man känslan av vind som sliter i väggarna från alla håll? Om taket skulle lyfta, slitas av och slängas bort, skulle jag inte bli helt förvånad. En liten del av mig tror på att det skulle kunda hända. För ljudet utifrån känns så. Hur fotar man det?

Egentligen vill jag äga en perfekt stormkappa. En man kan vira in sig i så att man inte behöver oroa sig. Den skulle ta bort det värsta av regnet och slaket och den skulle skydda från kringblåsande trädgrenar och fallande takpannor. Då skulle jag kunna gå ut och promenera nu. En första promenad på snön innan den regnar bort. En promenad genom kaos, för att veta att det går. Det skulle vara fint.

Det är söndag. Det är höst. Där ute är det sol.

Dagar som den här hatar jag verkligen att inte ha en egen lägenhet. Jag vill bara surfa runt efter massa bra recept när jag dricker mitt morgonkaffe. Jag vill ta en lagom lång promenad till en läskigt stor mataffär. Jag vill vandra runt där länge och välja de smaskigaste sakerna. Sen vill jag åka hem och laga väldigt mycket mat. Soppor, grytor och gratänger. Jag vill baka två eller tre sorters bröd och göra perfekt vitlökssmör till.

Jag vill baka kladdkaka, brownies, cupcakes, cheescake och kanske till och med en pumpapaj. Jag vill experimentera mig fram till till de perfekta recepten på vaniljglass och karamellsås.

Jag vill äta alla höstiga smaker till en monsterkopp med chaité. Sen vill jag packa in resten i kyl och frys så att jag kan äta det alla lata dagar också.

Jag vet att jag skulle bli lycklig om jag hade ett eget kök, i alla fall dagar som denna. Tills dess tänker jag nöja mig med att promenera, dricka té och kanske baka något litet i alla fall.