Ja, jag vill syssla med media och reklam. Detta är något som får folk att ge mig konstiga blickar. Nästan äcklade. Nästan. Jag tror att det är ordet "reklam" som får folk att reagera.

Och jo, ibland får jag lite panik över mitt beslut att ge mig in i media-branschen. Jag vill bli fotograf och jag ska bli fotograf först och främst, men layout och mediekommunikation har stulit en liten bit av mitt hjärta. Jag vill vara med och skapa media-produkter. Men när jag ser på de produkter som skapas idag, reklam, affischer, bokomslag, bilder i tidningar etc, så blir jag väldigt mörkrädd.

 

Deras jobb är att manipulera dig utan att du märker det, och om du sitter och tänker att du minsann inte påverkas av all reklam runt omkring dig betyder det kanske att de har lyckats. Alla påverkas av det. För "det" är inte bara i bilderna på spårvagnen eller i reklampausen på TV. Det är i affärerna, på produkterna, i filmer och i människorna runt omkring dig. Det är i bilden av vad som är normalt.

 

Jag fascineras av att använda foto, bild, form och text för att få fram ett budskap. Jag fascineras av hur människor påverkas av vad de ser. Jag vill kunna skapa ett fotografi eller en bild och välja hur folk ska se och reagera. Jag vill veta vad som får folk att vilja välja en produkt över en annan. Jag vill kunna manipulera. Men jag vill göra det på ett smart och roligt sätt. Jag vill inte göra det på någons bekostnad och jag vill inte bidra till sjuka ideal eller en felaktig bild av världen.

 

Jag skulle kanske trivas bäst med att hålla mig undan allt som har med det här att göra, och bara skapa den typen av produkter som inte ska påverka på det viset. Men om alla som ser problemen undviker platsen där de skapas, hur ska det då bli ändring på något? 

 

Jag kommer att göra fel, men jag ska försöka göra mindre fel för varje gång. Jag ska försöka vara medveten. Vi får se vart jag hamnar.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här, men man bör undvika att blogga när man egentligen är jättetrött. Jag tänker dock tipsa om en dokumentär eller vad man ska kalla det som jag tycker att alla bör se. Detta är en trailer men det går att hitta hela filmerna runtom på youtube.

Nu är det dags igen. Trots att jag vet vad jag ska göra till våren och trots att jag redan kommit in och allt är i sin ordning så sitter jag här och ska välja högskolekurser. För att det är bra att ha en plan B. För att det känns som om jag måste. För att allt låter så himla roligt.

Jag sitter och scrollar ner sida efter sida av distanskurser, och jag vet att de kurserna som egentligen skulle passa perfekt inte finns som distans. De finns inte ens i Göteborg. Digital bildbehandling, nästa nivå, verkar finnas i umeå. Allt verkar finnas där uppe på u-eå platserna. Men vem flyttar upp till umea för att läsa en kurs i digital bildbehandling? Varför är mitt öde att aldrig få läsa något annat än nybörjarkuser? Varför måste man ha läst historia för att läsa allmän musiklära eller gehör 1?

Hur är algebra abstrakt? Hur är den någonsin inte det?

Varför finns en fotokurs om den analoga processen i Göteborg när jag vill vill flytta till england?

Ja, att söka kurser väcker många frågor. Det är dessutom svårt att ge sig in på allt det där med högskoleplugg fungerar. Man måste vara en expert. Inte ens på att plugga, utan på att söka och organisera kurser, innan man kan bli expert på något annat. Har de en kurs om det? Och förresten går det inte då heller, för fortsättningskursen skulle finnas i umeå, och man skulle vara tvungen att läsa mer historia först.

Inte fotofixering som i resten av bloggen, utan fotfixering. Fot. Fötter. Fot.

Eftersom jag numera kan gå nästan helt normalt och nästan lika mycket som vanligt folk tänkte jag en gång för alla bli av med fotfixeringen. Det är ju naturligt att tänka väldigt mycket på något man måste akta hela tiden, men nu får det vara nog. Så jag tänker skriva om händelsen som orsakade det hela, en sista gång. Det får bli som en slags exorcism.

Den 20:e augusti skulle vara månadens turdag för alla vågar. Det lovade tidningen Hänt Bild, som är en mycket tillförlitlig källa. Det var dagen innan fullmånen. Det var dagen jag köpte lyckostenar. Det var dagen jag spenderade i Visby med Maja och Sanna. Det var min enda helt lediga dag på flera veckor.

 

Vi spenderade dagen med att utforska Visby. Vi kollade runt i affärer. Vi åt pizza. Vi vandrade längs de vackra men förrädiska gatorna.

 

Vid en av gatorna fanns en trottoar, med tillhörande trottoarkant. Jag gick bakom Sanna och Maja Vi var på väg någonstans. Jag gick på trottoaren. Alldeles nära kanten. Plötsligt var jag för nära. Jag var på kanten. Jag var över kanten.

Jag såg det som vore det i slow motion. Jag såg hur skon och foten i den vände sig åt alldeles fel håll på vägen ner mot gatan. Jag minns hur jag såg halva mitt liv passera framför mina ögon innan det till slut hände. Jag slog i gatan med sidan av foten och resten av mig följde efter så att hela jag trillade på foten. Det fanns ingen återvändo. Benet som en gång var mitt lilltåben, metatarsal 5, hade spruckit.

Sedan låg jag där på gatan, i smärta och förnedring, och det fanns ingen annan reaktion. Det fanns inget annat att göra än att skratta ett hejdlöst skratt från botten av helvetet.

Ibland kan man verkligen inte somna. Då hjälper det ibland att i detalj planera sitt framtida mörkrum.

 

Jag har ritat hur det skulle se ut ifall jag fick bygga det som jag ville (men tills jag är på den platsen i mitt liv får jag acceptera att ha mörkrummet i badrummet eller tvättstugan). Jag har skrivit en lista på saker jag behöver för att framkalla film, en till för saker att tillägga för att framkalla bilder och en tredje med saker jag önskar ha i framtiden. Sedan har jag som en galning googlat och letat länkar till alltihop.

 

Ibland går jag runt och får lite panik över att det är så svårt att hålla på med analogt foto. Eller snarare dyrt. Men svårt att få tag på utrustningen. Så det lugnar mig att veta allting fortfarande går att få tag på. Om jag skulle nöja mig med att bara framkalla filmer och sedan scanna in dem (tills vidare såklart), så behöver det inte ens bli läskigt dyrt.

För just nu trivs jag bäst med att gå runt med den analoga kameran. Det är bättre för prestationsångesten att inte kunna se bilderna på ett tag.

Så nu kanske det går att somna. Eller?

Så jag roar mig med att försöka bli sams med min gitarr, med att skriva och med att baka. Jag måste säga att chokladmuffins med hemmagjord kolasås är en av mina bättre déer. Läskigt gott.

Men jag tänkte skriva en äventyrsguide. En liten en. Så jag undrar om någon har något bra äventyrstips? Inget specifikt utan mer, hur förbereder man sig inför äventyr? Vart och hur hittar man äventyren? Hur blir de bra? Vad ska man akta sig för? Allt möjligt, tack. Skriv skriv skriv. ^^*

 

Jag bara måste lägga upp den här. Syster stal min kamera och skulle fota mig när jag spelade gitarr. Så hon bad mig posera med gitarren. Och jag måste bara säga att min syster är en fantastisk fotograf. Jag gillar kontrasten i det överseriösa ansiktsuttrycket och den glada fiskmåsen på axeln.

Första lektionen i Foto - Visuell kommunikation säger åt mig att alltid ha kurslitteraturen vid min sida, minst The Photo Book. Läraren säger också att det liksom ingår i kursen att fota mycket. Gå ut och fota varje dag. Ta med kameran överallt. Även till ICA. Fota inte bara när du ska leverera bilder utan även när resultatet inte spelar någon roll, för det är då man lär sig.

 

Då svarar jag att det skulle jag gärna. Men jag tar mig fram med hjälp av krycka och då blir allt det där svårt. Det blir svårt att hämta boken från källaren och det blir svårt att slänga upp kameran när man är ute och... promenerar (som jag ju gör precis lika ofta nu).

 

Foten min och det spruckna lilla benet däri irriterar mig. Väldigt mycket. Det ingår inte i mina planer att inte kunna springa runt.

 

Menmen. Jag är i alla fall tillbaka från Fårö nu. Det är nog bra för enligt Flegmatikern irrade jag runt på området som en farmor. "Vill du ha en crêpe, farmor?" frågade de mig när jag kom till crêperiet, och jag blev lite sur för jag ville ju egentligen bara hjälpa till med något. Sen tänkte jag på crêpes, med nutella, banan och hallonsås, och så blev jag lycklig igen. Nästan så var det.

 

Nu ska jag laga min fot så snabbt som möjligt så att jag kan söka jobb här i götet och så att jag kan springa runt som jag vill och fota och vara lycklig och förbereda mig på att flyga iväg till england. Om jag inte blir galen innan dess.

 

 

OK, så att springa efter åskmolnen med ett metallstativ i ena handen kanske inte var min smartaste idé. Till mitt försvar fanns en kamera i den andra handen och jag har just tagit mitt livs första åskbilder. Jag vågar inte riktigt kika på hur de blev och egentligen är det inte så viktigt. Jag har fångat åska på bild. .

 

Efter ett par väldigt kamerafria månader hade jag nästan glömt hur trevligt det är att öppna ett minneskort fullt av nytagna bilder, och att glömma bort tiden framför photoshop. Men det ska jag inte göra nu för jag ska ju egentligen upp tidigt imorgon. Dålig tajming, åska. Dålig tajming.

Jag förbjöd far från att klippa gräset. För när man ligger och tittar ut över gräsmattan ser man minst fyra getingar eller humlor som flyger runt alla vita blommor. Faktiskt förstår jag inte varför folk klipper gräset så ofta. Visst, ibland kanske det behövs, men jag tycker att det är finare med blommor och strån än en jämnt kortklippt grön yta.

 

Så istället för att laga middag eller något annat vettigt ville jag fota och lägga upp en bild här.. Även om bilden inte är perfekt och även om den inte är fantastiskt speciell (och även om jag inte fick med en enda av de fyra getingarna :P), för jag behöver bli bättre på att släppa allt det där. 

 

 

"But beauty, real beauty, ends where an intellectual expression begins. Intellect is in itself an exaggeration, and destroys the harmony of any face. The moment one sits down to think, one becomes all nose, or all forehead, or something horrid. Look at the successful men in any of the learned professions. How perfectly hideous they are! Except, of course, in the Church. But then in the Church they don’t think. A bishop keeps on saying at the age of eighty what he was told to say when he was a boy of eighteen, and consequently he always looks absolutely delightful."

Från The picture of Dorian Gray

 

Jag visste inte riktigt hur jag skulle reagera när jag läste det där men jag gillar helt klart första kapitlet hittills :P Det känns inte som om jag läst på riktigt sen förra sommaren och nu är jag där igen med tre påpörjade böcker. Mycket farligt.

 

Det har varit en märklig dag och jag vet liksom inte om det hände på riktigt. Jag satt på en klippa vid en sjö och lyssnade på ljudet av vatten. Solen var på väg ner och jag skrev om ankor. Overkligt trevligt. Minsann. Jag badade för första gången i år. Har saknat att simma ordentligt. Vill egentligen bara blunda och simma rakt ut tills jag inte orkar mer, och sen tillbaka. Men det vågar jag inte än. Ska hålla mig nära kanten några gånger till.

 

Snart ska jag plocka fram kameran också. Kommer snart bli tokig om jag inte fotar något nu när allt är så vackert.

I helgen var jag på loppis och sålde LP-skivor. Bakluckeloppis, men utan bil. Förra veckan var det den typen av sommar som jag hatar, alltså den som gör mig solbränd mot min vilja, och det gick inte att fly. Den här helgen var solen snäll och det blåste kallt så man kunde andas.

 

En bit bort stod ett bord med gamla kameror, manicker, tavlor och hattar. Runt om fanns instrument. Trumpeter, klarinetter, ett dragspel och säkert sju gitarrer. En av dem höll säljaren i. En gråhårig fransman med hatt och skägg som gick runt och spelade. Han sjöng låtar på franska, tills barnen kom fram för att lyssna. Då sjöng han en mycket svängig version av Blinka lilla stjärna.

Sedan kom Kim och hälsade på och vi promenerade runt i botaniska och i staden. Nästan en mil sa mobilen min, för sånt håller den koll på. Men jag litar inte riktigt på den.

 

Så nu vill jag ta med mig trevliga människor och resa till en stad i frankrike. Jag vill magiskt kunna tala franska. Jag vill vandra runt hela dagarna och fota. Jag vill bo i en liten lägenhet med ett mörkerrum i källaren. Ja, minst en sommar i mitt liv ska det vara så. Det har jag bestämt nu. Så jag får öva på min franska tills dess. :P

Inte ens jag kan motså att sitta ute i solen nu innan värmen invaderat.

 

Det har varit en jobbig vecka. För att vissa veckor måste vara jobbiga. Det är så det är. Det är så reglerna ser ut. Annars skulle man inte märka de bra dagarna, som idag. Men den slutade med att jag gav upp, lät huvudvärken vinna och sov.

 

Sen började världen blåsa, som för att muntra upp mig (har ju alltid varit bundis med vädergudarna). Jag fick gå på skrivaruppläsning och inse hur mycket jag saknar det. Jag fick vara uppe tills det började gry och granarna blev siluetter på en turkos himmel. Ibland är man för trött för att hämta kameran. Ibland bara står man och stirrar istället.

 

Idag fick jag vakna när jag ville. Jag fick ligga hela dagen på gräset utan att oroa mig för pollen-attack. Jag fick torka håret i solen och jag tror att jag till och med sysslade med något som de ibland kallar att sola.

 

Nu sitter jag i köket och lyssnar på kraxanden utifrån. Att städa passar inte in så jag ska nog promenera istället. Eller leta upp en sjö och låtsas som om det är varmt nog att simma.

Igår firade mormor och morfar guldbröllop. 50 år. Imagine that.

 

"Toalettdörren är nu låst," säger en kvinnoröst efter att jag klivit in i det häftigt upplysta runda rummet. Toaletten på Västtrafiks nya pendeltåg. Allt är automatiskt. Allt talar med mig.

 

Det finns lika många speglar som i ett typiskt provrum. På väggen bredvid toaletten finns en liten skylt med en röd knapp. På skylten finns bilder på glada gubbar som glatt ringer på hjälp när de är i nöd.

 

Om allt är så häftigt då kanske... Nej. Det är fortfarande kiss på toaringen. Så jag nöjer mig med att tvätta händerna innan jag går ut. Den rundade dörren glider tillbaka på plats med ett knapptryck. Det enda som saknas är det mekaniska suckandet som dörrarna i Liftarens guide till galaxen har.

 

Jag går förbi biljettautomater med touch screen, eluttag, lampor i golv och tak för att försöka välja en av de upphöjda platserna. Dörrarna piper i minst en minut efter att de stängs. ett högt, pedagogiskt pipande som inte går att missa, var än man befinner sig på tåget. Irriterande, till och med. Men det låter ju så pedagogiskt. Som om viktiga personer suttit och listat ut hur pipandet kommer att tala med mitt undermedvetna. Man kan ju inte bli irriterad då. Om bara jag förstod, då skulle jag ju förstå, eller hur? Så jag spelar med, låtsas som att jag fattar. Misstänker att alla andra gör likadant.

 

Jag klättrar upp till ett par säten, trycker in väskan på platsen längst in och sätter mig. Knäna slår i sätet framför. Suck. Ingen plats för långa människor i världen med talande toalettdörrar.

 

(Efter ett ett sånt här inlägg saknar man Tärna och adjektivlösa skrivövningar :P)

Jag och bror va ute och promenerade. På vägen ville han testa att fota:

Vi var på biblioteket också. Kanske det inte skulle vara jätteilla att bo i Mölndal över sommaren. Många fina böcker.

 

Resten av helgen var finfint planerad. Jag skulle göra det, det och det såklart och sen på måndag morgon skulle jag ge mig ut i skogen och fota en fantastisk bild. Inga problem. Förutom att det började snöa. Jaha. Ny bildidé behövs. Några förslag?

Fler bilder från projekt-veckorna! Jag och Frida har talat om att göra något slags gemensamt projekt med balett-tema. Med bilder och texter. Hoppas kunna besöka någon slags balett-skola, fota de som är där och fota Frida där i balett-poser liksom. Och så ska det vara texter till av både mig och Frida. Om jag får som jag vill. Vet inte riktigt vart jag ska göra av det sen. Lägga det i en liten hög? Försöka göra en bok? Ingen vet.

 

Vi påbörjade det i alla fall när hon var här. Försökte få balett-känsla i dem men jag tror vi behöver plugga lite, och få tag på ett par sånna där häftiga skor. Gillar i alla fall hur det blev:

Fick reda på häromdagen att Posterous ska lägga ner, och då finns det ju ingen plats att bara lägga upp bilder på längre. Men som tur är fick jag tips (av Maja, mycket viktigt) om en bra hemsida-sida. Så innan den 30:e april hoppas jag ha fått klart en snyggare och bättre plats för mina bilder där de kan bo och ha det bra.

 

Jag gillar upplägget på sidan. Från början finns det en flik för bildgalleri, en för en blogg, en för kontakt och en för info om mig eller företaget eller vilka det nu är som har sidan. Man har möjlighet att sortera bilderna efter kategorier, och det skulle vara väldigt användbart. Det finns till och med ett nyhetsbrev som man kan prenumerera på. Läskigt, säger ja. Men om någon prenumererar på det så tänker jag skicka info om utställningar där. Det blir ju i alla fall två-tre stycken innan det här skolåret är slut. Och vem vet vad som händer i framtiden?

 

Jag ska försöka sätta mig in i hur CSS-koder fungerar. Om jag lyckas kan jag fixa och trixa med designen lite, annars låter jag den vara basic i både design och färger. Som den är nu alltså.

 

Har jag tur kommer jag in på en webbdesign-kurs i sommar. Har sökt några sådana, några fotokurser (som verkar underbara) och några andra, typ japanska och andra mediakurser. Hade jag fått bestämma hade jag läst dem allihop. 

För ett tag sen la jag upp en bild av en märklig clown som jag ritat av. Har originalbilden på min anslagstavla, och jag gillar den liksom. Så jag ville testa att fota den också. Gjorde det med Josefin som modell. Så här blev det:

Hämtade ut skrivmaskinen idag och jag är redan kär. Bokstäverna står inte på pappret. De är inslagna i pappret. Man känner liksom texten igenom. Innan jag visste ordet av insåg jag att jag spenderat flera timmar med att försöka skriva en kort text helt felfritt. När jag väl tittade upp från maskinen hade pappren omringat mig. De såg mig djupt i ögonen och sa: Rebecca, tänk på miljön.

 

In other news är det internationella kvinnodagen idag. Tjoho! Den smög sig på mig medan jag var upptagen med att avsluta projektveckorna. Men jag ska inte fira mer än med att bara skriva och sova.

 

Lägger upp fler av de bilder jag redigerat från projektveckorna inom kort. Kanske en på maskinen också, för att den är vacker.

 

Tjoff och godnatt.